Etikettarkiv: divergent

2 Kommentarer

I en dystopisk framtid måste varje sextonåring en dag välja vilken samhällsgrupp de vill tillhöra. Ett test hjälper dem att veta var de allra bäst hör hemma. För Beatrice Prior står valet att stanna hos sin familj eller försöka följa den hon är. Testet misslyckades henne. Hon är en divergent. Under extreme former måste hon nu upptäcka vilka som är hennes verkliga vänner och överleva konflikter med döden som sista mål.

DIVERGENT

Det går inte att skapa ett mer tydligt klassamhälle än det som visas upp i Divergent. Alla föds in i en falang och växer upp med denna. Sexton år gammal måste et val tas. De flesta väljer sina föräldrars falang, några få går sin egen väg och väljer en annan. Ett antal unika klarar testet inte av. Det går inte att sätta dem i något fack, de är Divergent.

Som en fluga på väggen följer vi med Beatrice (Tris) när hon kämpar med sig själv och nya vänner såväl som fiender. Ett hårt träningsprogram för att bli accepterad in hos De Okuvliga. Divergent dyker in i en berättelse med känsla och förväntan.

En berättelse som en liten bit in stannar upp och tar ett sidospår. Ett spår som ska komma att bli hela filmen. Flera gånger, jag tog mig inte energi till att räkna dem, frågade jag mig själv när vi skulle komma tillbaka till filmen och föra berättelsen vidare. Det kom inte förrän en halvtimme innan eftertexterna.

Det är Divergents största svaghet. Jag kan inte förstå varför jag ska behöva kolla på ett gediget och utdraget träningsprogram där Tris lär känna nya kompisar. Jag vill veta vad det innebär att vara divergent och hur Tris kan använda det till sin fördel. Jag får vänta och vänta.

Även i sitt monumentala sidospår rår inte Divergent på att skapa en jämn historia. Scenerna känns väldigt uppspaltade och enkla. Tänk tv-spel. Det är det stressiga klippet som förstör den flytande rörelsen. Det är stressigt, även för att vara handhållen kamera, och det finns inget lugn att luta sig mot.

Det skriker tonårsfilm om Divergent. Berättelsen har jämförts med The Hunger Games, även om jag skulle vilja blanda in små, men avgörande "godbitar" från Twilight. Musiken är bra, ny och passar överraskande bra in i dess plats under historiens gång. Trycket är där och håren på mina armar reser sig upp ofrivilligt.

För att hoppa så mycket i sin progression är Divergent ändå dräglig. Det är tråkigt emellanåt och berättelsen tappar fart som följd av sin brist på dynamiskt flytande dramaturgi. Någonting håller mig kvar och jag är underhållen i mer än två timmar.

DIVERGENT

Divergent är värd att gå och se. Det finns mycket att önska kring filmen. Som ett starkare manus och mer erfaret personregi. Tre filmer till är bekräftade för boktrilogin. Så det är väl bara att hålla tummarna för att det bara går att öka härifrån.

30 april har Divergent premiär i Sverige. Ett sci fi-äventyr på jakt för att upptäcka sig själv och också inse värdet av att ensam klarar ingen någonting, och kärlek övervinner allt.

2 Kommentarer

piggybank

När jag sitter vid datorn och försöker att gå igenom mina berusade kråkfötter till anteckningar surfar jag samtidigt runt på internet för att... jag gör det helt enkelt. Standard är att innan jag börjar skriva recensionen ha filmens Imdb-sida framme. Där får jag snabbt och enkelt reda på genre-indelningen, längden, regissör, skådespelare, och annat smått och gott. Du vet, den där informationen som aldrig går att komma ihåg på rak arm.

Jag scrollar runt och fastnar för att klicka mig in på filmens huvudrollsinnehavares sida. Jag känner igen henne men kan inte riktigt placera henne i någon annan film. Väl inne på hennes sida och historia ser jag att filmen Divergent redan har sina uppföljare bekräftade. Har man väl börjat på en populär bokserie kan man inte bara sluta, antar jag.

I listan ser och påminns jag också av den trend filmvärlden ådragit sig de senaste...fem, sex (?) åren. Nämligen att dela upp seriens sista del i två.

Det började väl någonstans där med att Harry Potter och dödsrelikerna delades upp. Därefter har vi sett idén spridas och befästa sig hos producenter över hela branschen. Hobbit gör detsamma. Twilight gjorde det. The Hunger Games följde efter.

 

*

Divergent är alltså den senaste serien att falla in i ledet att dra ut på lidandet för sina fans och samtidigt passa på att kamma hem miljoner kronor i samma veva. Publiken får vänta och vänta. De vet att fansen kommer att gå igen. De kommer inte att överge sina hjältar, sina förebilder, sina förälskelser.

Att producenterna, produktionsbolagen och alla som har något att göra med vinsten av en film tycker så klart att det här är en bra en trend. En trend som kanske räddar en "skadad" filmindustri - infekterad av piratism.

För att göra det ekonomiska intresset lite tydligare: Harry Potter och dödsrelikerna - del 2 spelade in nästan 381 miljoner USD. Sista Twilight-filmen lyckades skrapa ihop drygt 292 miljoner USD.
Nu är det fortfarande knappt två år kvar tills det går att säga hur bra det kommer att gå för den sista filmen av The Hunger Games. För sakens skull tycker jag att vi antar att Mockingjay - part 2 kommer att gå minst lika bra som den senaste installationen. Det innebär en kassaskräll i runda slängar om ungefär 425 miljoner USD.

Det går, av förklarliga och hyperlogiska skäl inte att ge några siffror på Divergent. Men det går inte att frångå att en uppdelning är av ekonomiskt intresse. Vi pratar inte direkt om kaffeslantar här. Värt att nämna är det att jag i dag bara pratar om intäkter från bio. DVD/Blu Ray, merch, och allt det andra runtomkring filmerna har jag valt att utesluta helt och hållet.

 

*

Jag sitter vid mitt skrivbordet och rycker hår. Vem var det som kläckte idén om att dela upp. JAg har svårt att tro att någon satt vid ett möte, räckte upp handen, och sa: "hörrni! Jag har en idé på hur vi kan ge våra fans en bättre porträttering av vad boken faktiskt berättar!". Skulle jag lägga mina pengar någonstans är det på att någon kom på en utomordentlig idé på hur man kan tjäna ännu mer pengar.

Missförstå mig inte nu. Jag älskar att det går att tjäna pengar. Alla har rätt att göra så och följer marknaden efter ett beteende som gynnar någons ficka kommer fler att följa. Jag tycker bara att det är synd, för jag älskar film och jag älskar filmserier. Harry Potter är underbara filmer, jag är inte ensam om att tycka så. Inte heller är jag ensam om att minnas tillbaka med ilska och irritation när vi fick vänta ett år på det faktiska slutet. Och kom inte ens med argumenten om att läsa böckerna. De är redan lästa - nu vill vi ha filmen!

 

*

I dag går det att skapa filmer med absurd längd. En film i dag är inte nittio minuter, den är närmare två timmar. För storproduktionerna, de som passar på att dela upp sina filmer, är speltider runt två och en halv timma inte ovanligt. Det går alltså att skapa långa filmer. Det går att skapa naturliga pauser där biograferna pausar och låter publiken sträcka på benen (Tänk Borta med vinden). Om det innebär att jag kommer att få se allt, och då menar jag allt, har jag inga problem med att investera fyra, kanske till och med fem timmar.

Jag vill inte behöva påbörja en resa och sedan tvingas vänta, och glömma bort känslan av att uppleva berättelsen för första gången, för att få reda på det visualiserade slutet. Jag förstår varför det är såhär. Men jag ställer mig inte bakom det.

Divergent kommer alltså att bli en ny trilogi i fyra delar. En kioskvältare för en generation villig att dela upp en bio upplevelse i två. Bara för att någon råkade komma på ett sätt att dubblera vinsten.

*

Ungefär hälften av vad som snurrat, och fortfarande snurrar, runt i mitt huvud har nu fått komma ut i luften och testa sina vingar. Må det vara lagom sammanhängande och avslutat - nu är jag nyfiken på dig.

Hur tänker du och vad tycker du om att fler och fler filmer kommer med ett tvådelat slut? Gillar du det? Hatar du det? Finns det någon nyans eller del som jag har missat?