Etikettarkiv: bok

1 Kommentar

Pain demands to be felt

Hazel Grace Lanncaster är sjuk. Hon har cancer och den går inte att bota. Augustus Waters har varit sjuk. Han är inte det längre, men det kostade honom ett ben. De två möts bokstavligt talat i Jesus hjärta. De vet att deras tid är vad den är, och att Hazel är granaten som kan explodera när som helst. Ändå går det inte att stoppa dem och deras episka kärlek.

A Fault In Our Stars

Jag vet inte riktigt var jag ska börja med den här filmen. Det är den första filmen sedan The Broken Circle Breakdown som jag inte är säker på om mina kinder varit fuktade av tårar längre tid än de varit torra.

Förr eller senare exploderar jag är baserad på boken med samma namn, skriven av John Green. Publicerad 2012 blev den minst sagt en hit. Speciellt med tanke på att filmen redan är här och redo att visas upp för hela världen.

Ändå sedan jag första gången för ungefär ett halvår sedan snubblade över trailern till Förr eller senare exploderar jag har jag längtat. När jag sedan fick möjligheten att hinna läsa boken innan jag fick se filmen har jag bara längtat ännu mer. Som jag sett fram emot den här berättelsen. Så pass mycket att jag innan filmen började rulla satt nervöst i biografen och var rädd för att den inte skulle möta mina hajpade förväntningar.

Och vet du vad, Förr eller senare exploderar jag mötte mina förväntningar, och mer därtill. Jag kan i skrivande stund inte bestämma mig, men jag tror nog att ha läst boken innan filmversionen faktiskt hjälper filmen. Det gör ingenting att veta vad det är som kommer att hända. Det gör ingenting att vänta på de glada och de sorgsna stunderna. Det gör ingenting att få följa med i en berättelse du vet kommer få dig att gråta. Och gråta igen, och igen. Och igen.

Någonting som fick mig att dra på smilbanden är hur nära och troget berättelsen följer boken. Visst, det är saker som saknas och har lämnats ute ur filmen. Det är också detaljer och scener som ändrats gentemot sin motsvarighet i boken. Och vet du vad? Det gör ingenting.

Förr eller senare exploderar jag är en film som borde komma med en varningsetikett. Varningen vore beröra det faktum att inte ett öga kommer att vara torrt och att fylla på med vätska innan visningen vore att rekommendera.

FörrEllerSenare1

Pain demands to be felt, säger Hazel och Gus favoritbok. Och det är så sant som det bara går att beskriva. Förr eller senare exploderar jag är smärtsam att se. Den är en energikrävande film att se.

Men det är värt det. För porträtteringen av Hazel är precis så som jag såg henne i filmen. Agustus likaså. Självklart finns det små saker som kunde blivit bättre. Visst fanns det tillfällen där skådespelarna inte riktigt lyckade fånga en replik till hundra procent. Det gör ingenting, för du kommer ändå knappt att se något på grund av tårar i ögonen och du kommer ha svårt att höra något genom horden av snyftningar.

Nej, jag är absolut inte alls partisk till den här filmen. Just den här typen av filmer går hem hos mig lika lätt majonäs till pommes! Jag har fallit pladask för Förr eller senare exploderar jag. Nu är det din tur. Premiär 22 juni.

4 Kommentarer

Episk upplevelse att älska

En dag inser Robyn att hon vill, och måste, göra någonting nytt med sitt liv. En kväll kommer hon till insikten ett öknen, det är hennes öde. Med två års förberedelser och träning i en mansdominerad ökenstad där spindlarna är lika många som ormarna och kamelerna mer envisa än det vassa gräset under fötterna. En 270 mil lång resa tar Robyn över den australienska öknen. Ett oförglömligt äventyr ingen inblandad någonsin kommer att glömma

Tracks1

De flesta av oss törstar säkert efter att göra någonting stort i våra liv. Någonting som gör att personer runtomkring oss kommer att minnas oss när vi väl är borta. Det var inte Robyns mål. Något hos henne sa att hon var tvungen att lära sig hantera kameler, och med dem korsa den torra, oförlåtliga, och inte minst torra, öknen som sträcker sig över den australienska landmassan.

Tracks är berättelsen om den unga kvinnan som avråddes att bege sig ut till den så gott som tomma ökenstaden med varningar om våldtäkt och misshandel. Filmen, baserad på boken med samma namn skildrar den episka historien på ett fantastiskt sätt. I alla fall för den som inte har läst boken.

Med bokens facit i hand finns det stora problem med Tracks. Så stora att jag hänfördes i den mörka biosalongen över varför det, det, och det! inte fick vara med.

Alla vill hitta sig själva. Robyns sätt var att bege sig ut ensam i öknen. Någorlunda ensam i alla fall. Med sig på resan är fotografen Rick från National Geographic. Tracks handlar om att upptäcka sig själv. Mer så i boken än filmen.

Det är vad som är problemet med filmen. Robyn vill vara själv, hon trivs bättre med sina djur än med människor. Ändå låter inte regissör John Curran det lysa genom. Onödiga och framförallt irrelevanta motiveringsreferenser till hennes döda mamma stör den annars vackra berättelsen.

Curran låter inte heller Robyn njuta av de åtskilliga veckorna där hon gick själv tillsammans med några få kameler och en hund. Tracks blir ett äventyr där människor från överallt håller sig fast vid en ung, till synes galen, kvinna med uppenbar dödslängtan.

Tracks är meningen att vara ett test för Robyn själv att våga ta. Och våga överleva. Nu blir filmen istället en välspelad berättelse om människor runt vår unga huvudroll.

Foto, manus och allt det filmiskt konstnärliga är ändå kort från ett mästerverk. du och jag får verkligen komma in i vildmarken Australien har att erbjuda. De enorma vidderna syns kanske inte, men de är där och du kommer att känna dem. Tracks är för att uppleva, och uppleva saker kommer du att göra.

Men vad jag verkligen saknar i filmen är de svårigheter Robyn var tvungen att överkomma. Hennes motgångar; hennes ångest; hennes suicidala episoder; hennes konstanta otur; hennes sorg. Jag vet att de ska vara där, men blir åter och återigen besviken när de klippts bort till fördel för ett gladare dramaturgiskt grepp.

 

Tracks2

Vad ska jag göra åt saken? Ingenting. Tracks är fortfarande en fantastisk berättelse om en episk vandring tillsammans med en i dag fortfarande stark och underbar kvinna. Jag har läst boken. Jag vet mer nära vad som faktiskt hände under de 270 långa milen till havet.

Även utan boken är Tracks äventyret alla kommer vilja följa med på under 112 minuter om och om igen.

13 juni har Tracks biopremiär i Sverige. Inget mer behöver egentligen bli sagt - du vill se den här filmen. Och du kommer vilja läsa boken därefter, såvida du inte ser till att läsa den dessförinnan!

I sommar kommer en film som jag längtar efter otroligt mycket. På svenska heter den Förr eller senare exploderar jag har du sett den på internet eller kanske till och med den engelska boken så känner du till den som The Fault in our stars.

Ja, det här är en film som är baserad på en bok. Den är skriven av John Green och är en bok som de allra flesta borde läsa. Den är inte för lång. Den är överraskande lättläst. Den går inte att läsa utan att falla i tårar.

Därför är jag extra glad att jag nu i dag kan berätta för dig att en förlängd trailer till filmen precis har publicerats. Kolla in klippet och säg till mig sen om du vill se den eller inte.

2 Kommentarer

I en dystopisk framtid måste varje sextonåring en dag välja vilken samhällsgrupp de vill tillhöra. Ett test hjälper dem att veta var de allra bäst hör hemma. För Beatrice Prior står valet att stanna hos sin familj eller försöka följa den hon är. Testet misslyckades henne. Hon är en divergent. Under extreme former måste hon nu upptäcka vilka som är hennes verkliga vänner och överleva konflikter med döden som sista mål.

DIVERGENT

Det går inte att skapa ett mer tydligt klassamhälle än det som visas upp i Divergent. Alla föds in i en falang och växer upp med denna. Sexton år gammal måste et val tas. De flesta väljer sina föräldrars falang, några få går sin egen väg och väljer en annan. Ett antal unika klarar testet inte av. Det går inte att sätta dem i något fack, de är Divergent.

Som en fluga på väggen följer vi med Beatrice (Tris) när hon kämpar med sig själv och nya vänner såväl som fiender. Ett hårt träningsprogram för att bli accepterad in hos De Okuvliga. Divergent dyker in i en berättelse med känsla och förväntan.

En berättelse som en liten bit in stannar upp och tar ett sidospår. Ett spår som ska komma att bli hela filmen. Flera gånger, jag tog mig inte energi till att räkna dem, frågade jag mig själv när vi skulle komma tillbaka till filmen och föra berättelsen vidare. Det kom inte förrän en halvtimme innan eftertexterna.

Det är Divergents största svaghet. Jag kan inte förstå varför jag ska behöva kolla på ett gediget och utdraget träningsprogram där Tris lär känna nya kompisar. Jag vill veta vad det innebär att vara divergent och hur Tris kan använda det till sin fördel. Jag får vänta och vänta.

Även i sitt monumentala sidospår rår inte Divergent på att skapa en jämn historia. Scenerna känns väldigt uppspaltade och enkla. Tänk tv-spel. Det är det stressiga klippet som förstör den flytande rörelsen. Det är stressigt, även för att vara handhållen kamera, och det finns inget lugn att luta sig mot.

Det skriker tonårsfilm om Divergent. Berättelsen har jämförts med The Hunger Games, även om jag skulle vilja blanda in små, men avgörande "godbitar" från Twilight. Musiken är bra, ny och passar överraskande bra in i dess plats under historiens gång. Trycket är där och håren på mina armar reser sig upp ofrivilligt.

För att hoppa så mycket i sin progression är Divergent ändå dräglig. Det är tråkigt emellanåt och berättelsen tappar fart som följd av sin brist på dynamiskt flytande dramaturgi. Någonting håller mig kvar och jag är underhållen i mer än två timmar.

DIVERGENT

Divergent är värd att gå och se. Det finns mycket att önska kring filmen. Som ett starkare manus och mer erfaret personregi. Tre filmer till är bekräftade för boktrilogin. Så det är väl bara att hålla tummarna för att det bara går att öka härifrån.

30 april har Divergent premiär i Sverige. Ett sci fi-äventyr på jakt för att upptäcka sig själv och också inse värdet av att ensam klarar ingen någonting, och kärlek övervinner allt.

Journalisten Bobby möter upp med den unga pakistanska läraren Changez i ett fik på universitets område för en intervju. Changez är av intressant karaktär hos den amerikanska underrättelsetjänsten och misstänkt i kidnappningen av en amerikansk professor som undervisar vid samma universitet som Changez.

Under intervjun gör Changez, med löftet om att få berätta hela historien från början till slut, tillbakablickar från livet som välbärgad pakistanier. Han berättar detaljrikt om chansen att få studera på ett av de mest prestigefyllda universiteten USA har att erbjuda. Efter studierna får Changez anställning på det aktade värderingsbolaget Underwood Samson där han står ut i mängden och tar för sig.

TRF_TRF13_0701Erica stöter på Changez av en slump. Changez stöter på Erica vid en nära döden-upplevelse. Deras romans får vingar när de inser sig ha fler band mellan sig än de tidigare trott.

Allting förändras en tisdagsmorgon för snart tolv år sedan. Det var morgonen när världens alla ögon vändes mot den lilla ön Manhattan och tornen. New Yorks ikon föll ihop, det ena efter det andra. Amerikanarna valde sida för sig själva. Changez hade inte den lyxen.TRF_TRF03_0682Den ovillige fundamentalisten är Mira Nairs tolkning och gestaltning av Moshin Hamids bästsäljande bok med samma namn. Den tar upp det som alla vet och känner till men blundar för. Fördomarna som ligger ute i var och varannan stuga. Vi får följa med när Changez bli bortförd av flygplatspersonal efter en tjänsteresa för att genomgå en väldigt noggrann kroppsvisitering.

Hatet, ilskan och rädslan för det okända, det "andra" kommer fram synligt men inte överdrivet. Det är tydligt i Den ovillige fundamentalisten att det är en viktig berättelse. Det handlar inte bara om Changez och hans liv. Varken i Pakistan eller i USA. Nej, det är en berättelse om hur världens fördomar inte tillåter helt vanliga människor att känna sig trygga eller säkra hos sig själva på grund av en liten grupps handlingar. Hur religion och okunskap underminerar vänskap och relationer.

TRF_IMG_0406

Den ovillige fundamentalisten är smart, intressant och iögonfallande. En unik inblick om hur det var, och är, att vara muslim i USA i dag. Allting taget ur en av de bästa böcker jag hittills har läst i mitt liv. Det var många år sedan jag la ögonen på de sista meningarna i boken, men ändå kommer jag ihåg allt. Och även om boken är så många gånger bättre än filmen är filmen fortfarande av högsta kvalitet.

Berättarperspektivet som följer genom Den ovillige fundamentalisten fungerar perfekt och är väl avvägt. Du och jag får reda på precis så mycket vi behöver veta för stunden. Det höljer information i dimma och skänker samtidigt klarhet.

Du får helt enkelt inte missa den här filmen. Alla borde se den.

Det här är vårens viktigaste film, alla kategorier. Den ovillige fundamentalisten eggar dina sinnen och visar mer än du ser. 3 maj är datumet du kan gå och se denna mästerliga thriller.

https://www.youtube.com/watch?v=ouXWUenv5_Y