Etikettarkiv: angelina jolie

Louis Zamperini är framgångsrik på löpbanan och en duktig soldat. Men när hans plan kraschar över Stilla havet och tvingas spendera 47 dagar på drift i en flotte med två vapenbröder innan de hittas och tillfångatas av den japanska flottan och satt i fångläger kommer Zamperini att den hårda vägen lära sig likheten mellan idrott på elitnivå och krig. Vad likheten är? Ingenting kommer enkelt här i livet. Kämpa och ge aldrig upp. En stunds smärta är värd en livstid av ära.

Unbroken2

Det här är den sanna berättelsen om Louis Zamperini och hans tid som olympisk idrottare och krigsfånge. Bakom kameran hittar vi Angelina Jolie. Det är inte hennes första film som regissör, men det är ändå tydligt att hon inte är lika hemma bakom kameran som framför. Unbroken tar sig framåt under drygt två timmar i ett makligt tempo. Stridsscenerna griper inte fast med sin skräck och ångest. De lugna dialogerna är förvånansvärt intressanta och den terror soldaterna möter i lägret och de japanska vakterna lyser stundom igenom med övertygelse.

Unbroken är inte en fantastiskt film. Men den är bättre än medelmåttig. Till stor del uppnås det med ett bra skådespel från Jack O'Connell och hans motspelare. Manus, scenografi och kostym samspelar tillsammans med ett för genren klassiskt foto. Visst blir det lite tröttsamt med sepiatonerna emellanåt - men det är ett vackert porträtt av en mörk tid från vår moderna historia.

Att filmatisera den sanna berättelsen om Zamperini och de andra fångarna är att ta sig en väldigt stor tugga. Tyvärr lite för stor för Jolie. Några gånger under Unbroken fångar hon känslan perfekt - men för det mesta är det blygsamt och nervöst. Det känns som att hon inte vågar gå ner på djupet. Berättelserna kring vår handling saknar djup och vissa saknar till och med en upplösning. Kanske har det till viss del med tidsprioritering och klippning att göra, men det stora problemet är ändå att Jolie som regissör än så länge inte är djärv nog.

Unbroken1

Rekommenderar jag Unbroken? Ja, det gör jag absolut. Det är inte den bästa biografifilmen jag sett. Inte heller den bästa krigsfilmen. Ändå är det en film värd att se. Letar du efter inspiration till att överleva vinterdepressionen eller hjälp till att fortsätta gå till gymmet. Ja, då är det den här filmen du vill se.

Unbroken har premiär 9 januari.

Peter Jackson-esque barnsaga

Sagan om den undersköna Törnrosa känner var och varannan människa till, men hur väl känner du till berättelsen om den ikoniska sagoskurken Maleficent? Utsatt för det värsta av svek och förråd av hennes enda sanna kärlek förvandlar det en gång lätta och kärleksfulla hjärtat till tung sten. Kungens dotter åläggs den förbannelse som säkerställer hennes dödslika sömn sexton år senare.

Disney's MALEFICENT Maleficent (Angelina Jolie) Ph: Film Frame ©Disney 2014En klassisk berättande sagoröst möter publiken i sina mjuka stolar när den fjärde väggen bryts gång på gång och förklarar vad som hänt och vad som händer.

Maleficent börjar som vilken saga som helst. Det är vackra landskap och de magiska djuren är underbart söta och charmiga. Bland alla skogsväsen bor en ung flicka med vackert leende och stora vingar. Det är Maleficent - hon styr skogen med öppna armar och glada tillrop. När hon en dag stöter på den unga pojken Stefan bildas en vänskap. En vänskap som snabbt blir till något mer. Deras kärlek håller inte fast Stefan i sin ärelystnad och jakt på ett en dag bo i det stora slottet utanför den magiska skogen.

Mycket av Maleficent drivs på med hjälp av kroppsspråk och ansiktsuttryck. Stora delar av manus ger plats för regissör Robert Stromberg (Pirates of the Caribbean, The Hunger Games, Guldkompassen) att arbeta med sina skådespelare för att få fram känslan vi i stolarna vill ha och behöver få.

Jag är glad att biten av filmen där Maleficent och Stefan är barn inte sträcker sig mer än en kvart, för ingen av de två övertygar vare sig i repliker eller kroppsspråk. Det är helt enkelt inte övertygande och de känns helt enkelt platta och blyga.

När väl Maleficent tillåts växa upp och släpper in Angelina Jolie i rollen tar filmen fart. Fotot sänker sin värme och en grågrön ton sveper in biosalongen. Med sina enorma vingar lyfter Maleficent mot himlen tyngd av ett hjärta av sten efter Stefans svek.

Maleficent bollar fram och tillbaka med vem som faktiskt är antagonisten i berättelsen. Först människan, sen Stefan, sen Maleficent, sen Stefan, osv. Så håller det på fram till vingarna klipps och det står klart. Maleficent må vara ond och fylld av ilska, men ingenting trumfar vad Stefan utsätter henne för.

Med Jolie kan Stromberg ta ut svängarna och fånga dig och mig i ett emotionellt nät. Ett välgjort smink i kombination med lyckat kostymkoncept fångar den expressivitet Jolie utstrålar i de mörkaste stunder, såväl som de gladare när även hon inser att glädjen inte finns i ondskan utan i skrattet och glädjen från ett oskuldsfullt barn.

De vackra miljöerna Maleficent, skogsväsena delar är inte bara snygg - den är vacker och tankarna förs mot James Camerons Avatar lika lätt som Peter Jacksons Sagan om ringen/ The Hobbit gör sig väl påmind. Inte minst i de stora striderna mellan kungens armé och de mörka skogsvarelserna där bland annat den klassiskt stiliga Balthazar slåss med rak rygg och solid lojalitet till deras drottning Maleficent.

Maleficent3

Det är tydligt att Angelina Jolie är vad som räddar Maleficent. Utan hennes tunga ryggsäck av erfarenhet och kunskap vet jag inte vad den här filmen skulle ha blivit. Men jag är säker på att den inte skulle nå lika långt in i ditt hjärta som den gör nu.

Maleficent smiter upp på biografer över hela världen 28 maj. Gå dit för Törnrosa, stanna för Maleficent, ta emot upplevelsen.