Etikettarkiv: 2014

Efterkrigstidens USA och ett lyckligt ungt par som väntar barn - vad kan gå fel? En kväll invaderas deras hem av en satanistisk kult. Den dockan John köpt till sin höggravida fru Mia i present för att fullända hennes samling början efter den traumatiska natten skapa oro i hemmet. Underliga saker tar form och en ondska sprider sig i sinne såväl som hus.

ANNABELLE

Du kommer ihåg den ondskefulla dockan vi så smått fick lära känna i succéskräckisen The Conjuring. Du har alltid velat lära dig mer om vad som fick den gamla leksaken att transformeras till något så ondskefullt. Annabelle tar dig med på den resan.

Uppföljaren till The Conjuring är en prequel till den berättelsen. Låt oss börja med det viktigaste: nej, Annabelle är varken lika bra eller läskig. Men det är en bra skräckfilm likväl. Även om James Wan sorgligt nog hängt upp sina skräckgenre-skor håller Annabelle den visuella stilen tillsammans med John R. Leonetti. Den audibla aspekten, som personifierar mycket av James Wan är närvarande, men nedtonad.

Berättelsen om den ondskefulla dockan (som inte är besatt, demoner kan inte besätta ting - endast kontrollera dem för att uppnå den effekten) är en nagelbitare. Bitvis blir filmen något tradig, men flera hopp i soffan finns att tillgå.

Gulgröna toner tar Annabelle långsamt och metodiskt framåt i en allt mörkare filmkällare. Det är inte en lika renodlad skräckfilm som förlagan, men den växlingarna mellan ett stilla och stängt foto tillsammans med stressframmanande handhållet foto lyckas resa hår på armar och i nacke.

Annabelle har sin rysliga premiär fredag 17 oktober.

Om lite mer än tre timmar drar den första av fem filmer igång i Rålambshovsparken. Ja, nu är veckan äntligen här. Den veckan med film ute i det fria under en förhoppningsvis klar himmel med bra film i gott sällskap.

SthlmSommarbio1bildcredd: Stockholm filmfestival

Stockholm filmfestivals sommarbio börjar ikväll. Först ut är klassiskern Pulp Fiction. En kultklassiker från allas vår Tarantino. Eller ja, nästan allas i alla fall. Första, och enda, gången jag har kollat på Travolta och gänget i Pulp Fiction var jag inte imponerad. Det var en bra film, men inte mer än så. Sen så har jag svårt överlag för Tarantino, han och jag går helt enkelt inte ihop.


Jag kommer att vara där med ett mindre gäng vänner. Kom ner till parken du också. Kom och hälsa! Eller varför inte slå dig ner och kolla på filmen tillsammans med oss.

Hur det blir med resten av filmer får vi se. Men Rust & Bone kommer nog att avnjutas på det gröna gräset. Mer exakt kommer jag att ta dag för dag.

De kompletta listan av filmer som kommer att visas är:

  • Pulp Fiction (13/8)
  • The Darjeeling Limited (14/8)
  • Rust & Bone (15/8)
  • 12 Years A Slave (16/8)
  • Palo Alto (17/8)

Vi ses där!

Gojira är tillbaka - snyggare än någonsin

Misstag, över ett halvt sekel gamla, kommer tillbaka för att hemsöka människorna. Tillsammans med misstaget återvänder alfarovdjuret Godzilla. Med målet att återställa en naturliga balansen i världen måste en del byggnader som råkar stå i vägen jämnas med marken.

_KF14095.DNG

Den klassiska berättelsen börjar med att på ett överraskande genomtänkt sätt binda samman den fiktiva berättelsen med faktiska verkligheter från en svunnen modern tid. När Joe Brody, ansvarig för kärnkraftverket som en morgon oväntat går sönder och ödelägger en hel japansk stad inom ett föbjudet karantänområde, sedan kastas ut ur samhället som en galning och konspirationsteoretiker vet om den sanning alla andra blundar för väntar katastrofen som är Godzilla runt hörnet.

Passningen mot kärnkraftverk och den risk de medför känns allt annat än tillfällig. Godzilla plockar upp toner av samhällskritik som den uppmärksamma ser, lägger märke till och bär med sig. Dock är det inte det Godzilla är, nej snarare tvärtom. Actionrullen är fortfarande en underbart stor och episk berättelse om rovdjur i förhistoriska mått som inte vill annat än döda varandra.

Godzilla är vansinnigt snygg. En berättelse motiverad av klassisk Hollywood-romantik i alla hörn och skrymslen levereras i ett mer än felfritt och högkvalitativt paket där, för att citera John Hammondno expenses has been spared.

Miljöerna i Godzilla övertygar och att bara femton år har gått sedan den tragiska bortgången av Joes fru har omgivningen i den nu övergivna staden försvunnit in i naturens oförlåtliga grepp. Filmen omger sig av en scenografi som fungerar där den behövs. Och med det menar jag att vi allt som oftast inte bryr oss om vad som finns i ett rum - det viktiga är de stora striderna i öppna miljöer.

Och även här lyckas Godzilla med en fullträff. Effekterna och animeringen lämnar noll, absolut noll, utrymme till förbättring och berättelsen tar sig fram med stormsteg där strider med tillhörande massiv allmän förstörelse hör till kommer med lagom jämna mellanrum.

Att följa med i äventyret som är Godzilla hamnar om att vara den lilla flugan på väggen. Stora delar av berättelsen kommer med handhållen kamera. Det är tydligt att regissör Gareth Edwards vill fånga den dokumentära känslan föregående titlar snappat upp.

Finns det något som drar ner upplevelsen till sommarens största blockbuster? Ja. Tyvärr är valet av musik fel. Istället för att gå åt ett modernt håll med inspiration från, säg Steve Jablonsky och Hans Zimmer, har produktionen istället valt att gå med Alexander Desplat (Philomena, Monuments Men, Argo). För mycket strängar och "gammalmodig" orkester till en berättelse som tagit en klassisk monsterberättelse och skapat en modern variant.

Se Godzilla på bio. Det här är en 123 minuter lång bioupplevelse värd att lägga ner tid och pengar på. Premiär 14 maj.

I en dryg vecka har trailern, som jag vill kalla mer av en teaser, legat uppe för världen att skåda. De älskade sköldpaddorna kommer, som känt, tillbaka till silverduken under Michael Bays regi. Miss O'Neal spelas av Megan Fox och våga gröna hjältar är tydligen från någonannanstans i galaxen.

Jag vill se filmen, nu nu nu. Men jag är också väldigt skeptisk till den nya approachen, även om det är förståeligt i den nya tiden med reboots av gamla nostalgiska klassiker som vänder sig till samma publik som växte upp med dem. Det är mer action, mer blod. Och framförallt med förstörelse.

Så nej, jag fördömmer inte filmen än. Men jag är nervös, det går inte att sticka under stol med.

Har du inte sett trailern själv ännu är det bara att klicka play.

Efter ett år på flykt utomlands efter ett rån som inte gick helt felfritt återvänder Estelle till Sverige en vecka före julafton. Hon är tillbaka för att hämta den del av bytet från ett av de största rånen i svensk historia. När ryktet går ut om Tommys död börjar gamarna cirkla och spänningarna ökar när alla vill komma åt bytet.

TOMMY

Genom det något, vad jag antar är medvetet, underexponerade fotot visar upp ett grått och betonginsprängt Stockholm med ett mörkt, grågrönt stick. En vecka kvar till jul återvänder Estelle med sin dotter till Sverige. Ett år har gått sedan de två, plus maken Tommy flydde från landet efter det rån på Landvetter som skrivits in i historieböckerna som bland det största i svensk historia.

Estelle har återvänt för att hämta de pengar från rånet som tillhör Tommy. I den hast de var tvungna att fly lämnades pengarna kvar. När pengarna inte ligger där de enligt Tommy ska vara och ett rykte samtidigt sprids om Tommys påstådda död tar Tommy upp takten ett par snäpp.

I Stockholm är det nu Bobby som äger stan. Han har tagit över nattklubben och sköter det mesta av drogförsäljningen. Tommy drar i publiken likt en trasdocka fram och tillbaka mellan Bobbys överlägsenhet och Estelles övertygelse och vetskap inför Bobbys rädsla för Tommy. Han är rädd för att Tommy ska göra saker, dåliga saker, mot honom om han inte lyssnar på frun Estelle.

Tommy rör sig dynamiskt genom sin brottsliga berättelse med handhållna kameror gör att den farliga nivån av bedrägeri och kriminalitet Estelle sätter sig i verkligen kryper in under huden. Det är inte svårt att känna med Estelle i sin kamp mot Stockholms undervärld.

Vad som däremot är svårt att inte låta en annan känsla rinna över en själv. Regi och manus har kommit tillsammans på ett så bra sätt i Tommy att samtidigt som jag känner för henne och hennes dotter mumlar jag för mig själv i biostolen att hon får skylla sig själv.

TOMMY

Tommy är en berättelse om undervärlden i vår vackra huvudstad. Autenticiteten är hög och jag ser på bioduken med en tro på att det faktiskt, någonstans, kanske finns lite sanning i vad som händer.

Jag gillar verkligen Tommy, det gör jag. Även om känslan och den övergripande stilen påminner väldigt mycket om Snabba Cash-serien.

Tommy äntrar den svenska bioscenen med action, spänning 14 mars landet om. Stockholms undervärld exponeras genom kvinnan som inte är rädd för lite skit på näsan.

1 Kommentar

Det är många som är nominerade, men det är inte alla som kan och kommer att gå hem med en statyett. Så vem är det som kommer att gå hem med vilken titel att lägga till på sitt CV som en vinst?

Det här är min tipsrad. Jag är tämligen säker på att inte ta hem "13 rätt". Men vi får se hur bra det går. De som jag har valt och tror kommer vinna är mycket av ett hjärteval, inte vem som vunnit vad eller hur säsongens trend sett ut. Jag väljer efter vad jag tycker och känner. De är alltså redan vinnare i mina ögon.

86nd Annual Academy Awards - "Meet The Oscars" New York

Hur många rätt jag kommer att få är såklart omöjligt att veta. Det jag vet är att jag ser fram emot natten och showen som väntar. Vem och vilka tror du kommer att vinna?

Bästa film:

American Hustle

Utan att sticka ut på något speciellt sätt och samtidigt ha alla delar en film behöver för att bli extra bra och minnesvärd är precis vad American Hustle har. För att ha chansen att vinna den åtråvärda statyetten måste så många aspekter falla rätt. Den här filmen har alla element som tillsammans värmer upp den till en temp bara en vinnare kan klara av.

Amy Adams;Jennifer Lawrence

~~~~

Bästa regi:

David O. Russel
(American Hustle)

David O. Russel är och har varit de senaste två åren den regissör alla vill arbeta med. Han är det nya svarta och det är inte för inget. O. Russel vet vad han gör i sin pinnstol där bakom kameran.

AmericanHustle2

~~~~

Bästa kvinnliga huvudroll:

Judi Dench
(Philomena)

Att få se Dench i någonting annat än rollen som den korta, cyniska chefen M i Bond-serien är en frisk fläkt. Nu får vi se på en stor skala hur duktig hon är när hon får visa det. I Philomena tar hon jag-vet-inte-hur-många steg på min beundrarskala. Jag visste inte att hennes bredd av skådespeleri var fantastisk med en sådan kvalitet.

PHILOMENA_RAW_0084.TIF

~~~~

Bästa manliga huvudroll:

Leonardo DiCaprio
(The Wolf of Wall Street)

Jag vet inte riktigt var jag ska börja med honom. Är det någon som förtjänar en Oscars så är det DiCaprio. Jag vet inte ens hur många gånger han blivit nominerad och ändå gått hem tomhänt. Min tro ligger hos mannen vi alla älskar. Och älskar genom åren. Från Titanic till nu den senaste insatsen i The Wolf of Wall Street. Leonadro, i år är det fanimej ditt år.

TheWolfofWallstreet1

~~~~

Bästa kvinnliga biroll:

Jennifer Lawrence
(American Hustle)

J. Law...behöver jag egentligen ens motivera varför jag tycker att hon ska vinna ikväll? Okej, jag gör det ändå. Lawrence är den där skådespelerskan som, för mig, kom från ingenstans för ett par år sedan och bara etsat sig fast. Varje roll hon gör är bättre än den andra. Hennes närvaro och meme-värde är utan dess like. I American Hustle är hon inte med så mycket jag kanske skulle vilja. Men nu blir hon istället som den där desserten du vill ha mer av men låter bli, för du vet att det inte kommer bli samma sak om du får äta dig mätt på det.

AmericanHustle1

~~~~

Bästa manliga biroll:

Jared Leto
(Dallas Buyers Club)

Bara för att jag inte har haft tid att skriva om en film innebär det inte att jag inte har sett den. I min anteckningsbok finns det snabbt skrivna rader om filmen som chockar och väcker känslor innanför bröstbenet. Dallas Buyers Club är baserad på verkliga händelser och Leto gör en roll som kräver sin tid att skriva om. För det måste helt enkelt bli rätt.

DallasBuyersClub1

~~~~

Bästa utländska film:

The Broken Circle Breakdown
(Belgien)

Berättelsen om det unga omaka paret som finner varandra och faller handlöst in i kärlekens förlovade land för att längre in i framtiden spenderar all sin tid på sjukhus med sitt svårt sjuka barn är en av de, om inte Den, bästa film jag sett i mitt liv. Det finns många filmer som ligger nära i hjärtat mitt, men The Broken Circle Breakdown är speciell. Det är bara något som...ja, se den bara. It's gonna change your life!

TheBrokenCircleBreakdown15

~~~~

Bästa animerade film:

Frozen

I och med att Frozen för mig är den nya generationens Lejonkungen kan jag inte säga annat än att den kommer att vinna. Varje vecka sedan filmen hade sin premiär har soundtracket med sitt score gått varmt och utan att överdriva har jag lyssnat på det upp mot hundra gånger. Jag har inte sett filmen nära nog så många gånger jag vill se den. Tids nog kommer jag nog (aldrig att) tröttna på den.

Drottning Elsa i Frozen

~~~~

Bästa original score:

Saving Mr. Banks
(William Butler and Owen Pallett)

Med den starka insatsen Emma Thompson gav till sin roll som P. L. Travers är Saving Mr. Banks den film vars soundtrack fastnat längst i mitt huvud utan att jag "behövt" lyssna på det igen. Filmen är underbar och är ett måste att ägna ett par timmar i biomörkret med. Att då lyssna lite extra efter de under tonerna är nog det bästa rådet jag kan ge dig inför den här filmen.

SAVING MR. BANKS

~~~~

 

Alldeles strax är börjar celebriteterna att anlände till Dolby Theatre i Los Angeles för att, i alla fall branschmässigt, samlas för 86e gången när de prestigefyllda Oscarsstatyetterna ska delas ut. Inför galan har trettio stycken statyer tillverkats och de väger knappt fyra kilo styck.

Jag kommer att sitta uppe hela natten tillsammans med, eller utan, dig och ger dig de snabbaste uppdateringarna jag bara kan.

86nd Annual Academy Awards - "Meet The Oscars" New York

För andra gången kommer Ellen DeGeneres att leda galan och ta oss från det ena priset till det andra. Humor är ett vanligt, och kanske till och med obligatoriskt, inslag i programledarrollen. har du sett någonting av Ellens arbete så kan du nog vara säker på, precis som jag är, att hon kommer locka fram både det ena och andra skrattat under natten som kommer.

1 Kommentar

Efter att Jasmines liv slagits i spillror flyttar hon in hos sin syster på andra sidan landet. Från Park Avenue i rikemanslivet till en trång funkislya mot utkanten av San Fransisco fortsätter att sätta press på henne, hon som redan lämnat allt bakom sig och också bär allt inom sig. De aristokratiska dagarna är bakom henne. Jasmine som är van att få allt serverat på guldfat måste känna in omställningen och börja om från början.

BlueJasmine1

Att slungas ut ur sitt bekväma liv högt upp i de sociala skikten kan inte vara särskilt bekvämt eller underhållande. Att få allting bortdraget från under dina fötter och stå där ensam och övergiven är inte en känsla som jag vill uppleva. Ändå är det precis det jag får uppleva i Blue Jasmine när Cate Blanchett klär sig i dyra designblåsor och håller hakan högt, likt den aristokrat hon levt som de senaste åren.

Fram och tillbaka hoppar Blue Jasmine mellan tiden när allt var gott tillsammans med maken Hal och efter rättegångarna och tömda bankkonton. Det blir tydligt hur kompentent regissör Woody Allen är. Jag säger det därför att trots väldigt otydliga övergångar mellan tidsperioderna känner jag mig aldrig vilse. Hans knytnäve runt berättelsen, spelad av minst lika kompetenta skådespelare, håller mig precis där jag ska vara. De små nyanserna i dialogerna och stämningen på den omgripande miljön berättar för mig var jag är. Jasmines faktiskt fysiska utseende hjälper självklart också. Efter x antal nervösa sammanbrott har de tomma fickorna satt sina spår i de nu rödsprängda ögonen och skakiga kroppsspråket. Borta är den lugna och självsäkra kvinnan som strosade längs New Yorks dyra affärer och skvallrade över dyra viner med vänninorna.

Blue Jasmine är en manusförfattares källa för kvalitetskontroll. Berättelsen håller sig flytande och livligt dynamiskt via dialoger som inte går att sluta lyssna på. Det spelar ingen roll vare sig det handlar om seglatser längs Monacos kust eller att det är läskigt att visa sig i sociala aktiviteter igen. Som publik vill jag bara lyssna och föras vidare i berättelsen, ord för ord.

BlueJasmine2

I ett varmt och somrigt San Fransisco gläds jag av att se den här berättelsen vars foto såväl som scenografi tycks ha doppats i ett gulstick av lugn och säkerhet.

Woody Allens berättelse om ett ekonomiskt förfallet samhälle och en persons försök till omställning och nystart är vad flerfaldigt Oscarsnominerade Blue Jasmine är. Filmen finns tillgänglig på DVD och BD.

1 Kommentar

För många är mörkret något läskigt. För familjen Crood innebär mörkret livsfara. Om natten finns det otaliga saker som kan, vill, och kommer att döda Croodarna. Precis som de dödade deras grannar. Eep tycker inte om att hållas instängd i den dumt tråkiga grottan. En natt smiter hon ut och träffar den egendomliga grabben Guy. Han vet för mycket om vad som är på väg att hända, och när familjens grotta krossas av fallande steg följer de med honom mot det stora berget och säkerheten som väntar där borta. Resan dit blir dock allt annat än lugn och säker.

TheCroods2

Eep är dottern som inte trivs med att bo så tätt med sin familj. Alltså är hon precis som de allra flesta tonåringar. Den unga och spänstiga dottern smiter en natt ut ur den säkra grottan för att testa någonting nytt. Nytt är för övrigt det farligaste som finns, för sådant som är nytt vet man inte om man kommer att dö av.

I Croodarna stöter Eep på är en finurlig typ vid namn Guy. Han berättar för henne att världen håller på att gå under och säkerhet finns att hitta vid det stora berget. När Eep försöker berätta detta för sin familj slås det undan av att odjuret som bl.a. dödat deras grannfamilj försöker sig på ännu ett mänskligt skrovmål.

Realismen är hög i Croodarna. Och då pratar jag inte om den generella känslan av animeringen. Nej, realismen och känslan för detalj ligger i det lilla. Det sättet som våra karaktärer rör på sig känns mer naturligt är sant än tidigare. Detaljerna i hur damm viftar upp i luften och miljöerna långt borta mot horisonten lika gärna kunde varit "äkta".

När Eep bryter sig från sin familj gör hon det för att upptäcka sig själv. Den unga kvinnan är trött på sitt liv och vet att måste finnas mer. Med Guy inser hon att det är så det är. Croodarna tar fart som ett episkt äventyr där ung kärlek blomstrar invid en dysfunktionell familj som skapar allehanda dråpliga situiationer för dig och mig att skratta till.

Djuren vi får stöta på och lära känna i Croodarna är bland de sötaste och roligaste jag sett på länge. Oväntade djur har korsats fram och tillbaka för att sättas i helt fel miljöerna mot vad vi skulle vara bekväma med. Det är ett ypperligt underhållande inslag i Croodarna jag med ett leende på läpparna avnjuter.

Under 98 minuter får Croodarna lära sig vad eld och en idé är. På ett roligt och nyskapande sätt tar berättelsen oss fram mot berget ledda av en vresig och envis familjefar som inte vill annat än skydda sina nära och kära, även om det innebär att de hatar honom.

Croodarna

Det är något visst med de nya animerade filmerna som släpps lös på marknaden i dag. Visst att de till ytan ser ut som moderna klassiker såsom Hitta Nemo eller Bilar, men det är något mer. Och det har inte bara att göra med de små detaljerna i själva animeringen. Jag tror att det är något mer. Jag tror att filmskaparna har börjat återvända till att berätta ordentliga berättelser. Den sortens berättelser som alla vill höra, oavsett generationstillhörighet.

Den förhistoriska berättelsen Croodarna om tonårsrebellen, familjen och förmågan att bryta gamla mönster finns att köpa varhelst du är mest bekväm i att köpa DVD/BD-filmer från.

Celestine har växt upp med historierna om de skräckinjagande och rakt igenom onda björnarna som bor i världen ovanför hennes egen värld av möss nere i kloakerna. Det viktigaste som finns för möss är björnhat, tanddyrkan och det o så viktiga arbete med att samla in små björnbarns mjölktänder. Den hungriga Ernest blir övertalad av Celestine att inte äta henne utan istället bryta sig in i godisbutiken. Det är början på en minst sagt oortodox och förbjuden vänskap björn och mus emellan.

ErnestOchCelestine1

Celestine bor med de andra små musbarnen på det kalla och dragiga barnhemmet. Barnhemmets gaggiga mamma och övervakare skrämmer de små på led och matar dem med rädslan för den stora stygga björnen. När Celestine fastnar uppe i den farliga björnvärlden och nästan äts upp av den utstötta och hungriga Ernest lyckas hon ändå lura honom att istället bryta sig in i godisbutiken.

Ernest & Celestine är berättelsen om hur två helt olika personer möts som ett resultat av ödet och genom slingriga stigar påbörjar en vänskap ingen tidigare sett maken till. Genom en ruggad stil visar regissörtrion Stéphanie Aubier, Vincent Patar, och Benjamin Renner berättelsen om vänskap och att älska precis den man vill. Att våga vara sig själv.

Det är tydligt i Ernest & Celestine hur de två olika samhällena drar sig från varandra med avsky och fördomar. Våra två vänner är bron som bryggar över och skapar oro hos deras respektive övermakt.

De bleka akvarellfärgerna sätter en värld till liv som inte är som någonting jag sett på länge hos barnfilmer. Ernest & Celestine bjuder på kvalitet i allt från just färgerna till de lekfulla och lata skisserna till berättelsen med ljuv humor och tydliga men avslappnade pedogik.

Att inte ens dubbningen till svenska på något sett störde mig ger mig helheten av en film letat sig in i hjärtat för att stanna. En barnfilm jag mer än gärna bär med mig tills dess att jag har mina egna små att visa den för. Jag förstår att den är Oscarsnominerad

ErnestOchCelestine2 Ernest & Celestine är inte som de andra barnfilmerna du ser på i dag. Borta är de storslagna datoranimeringarna och tillbaka är råa, ärliga och framförallt personliga teckningarna av vattenfärg och snabba blyertsskisser. Filmen är lika mycket ett konstverk som det är en pedagogisk resa för de små, de mindre, och de något större.

Ernest & Celestine, eller Victor & Josefine den tagit som namn här i Sverige distribueras av Folkets Bio. Deras schema sätts vecka för vecka, så klicka HÄR för att se om den här urgulliga och Oscarsnominerade berättelsen fortfarande visas.