Komedi

Det är redan tämligen ansträngt mellan de olika sociala kretsarna på det väl ansedda universitetet. När en av skolans föreningar anordnar en Halloween-maskerad med afro-amerikanskt tema bryter helvetet lös. Sam White, skolans svarta minoritetsledare står vid frontlinjerna när upplopp fyller campusområdet.

DearWhitePeople1

Dear White People är lika mycket en komedi som det är en skildring av ett USA fortfarande präglat av orättvisor och rasism. Stereotyper målas upp över alla kulturella och sociala klick på skolan.

Känslan av allvar genomsyrar ett överraskande välskrivet manus. Tillräckligt välskrivet för att kunna skruva upp ett mått av satir utan att förlöjliga och förstöra filmens bakomliggande budskap och röda tråd.

Dear White People ramas in i trånga, symmetriska scener där ensemblen av talangfulla skådespelare driver frågorna och berättelsen framåt med ord, istället för utsvävande externa händelser.

Olika synvinklar på hur rasism bör elimineras behandlas vilket ur min plats i biofåtöljen möjliggör för fler att ta sig an filmen på ett djupare, och samtidigt, mer lättsamt sätt. Det är verkligen en film som står på sina egna ben som film - men också en perfekt film att kolla på och ännu en gång lyfta debatten om rasism och segregation i samhället.

Det är en annorlunda film och i egenskap av långfilmsdebut av regissör Justin Simien är det med spänning jag väntar på kommande projekt. Den visuella och övergripande stilen luktar generationsskifte.

DearWhitePeople2

Absolut finns det bitar och delar av Dear White People som jag tycker porträtteras udda och malplacerat. Men det är i den stora bilden fullständigt ovidkommande. Dear White People är en rolig och viktig film som på ett innovativt sätt tar upp den debatt som pågått i alldeles för många år för att inte ha nått en lösning.

Dear White People har premiär 27 februari på utvalda biografer runtom i landet. Samtidigt lanseras komedin som digital hyrfilm via SF Anytime.

Charles-Ingvar Jönsson har en plan. Planerad in i minsta detalj. Wallentin behöver bli lärd en läxa. För att klara av den avancerade kuppen måste han skaffa hjälp. Tillsammans med sprängexperten Harry, Franz Jaeger-specialisten Rocky, och bedragaren Vanheden sätter de efter rättvisa och hämnd på eget vis.

Jönssonligan1

Nytolkningen av den svenska klassikern Jönssonligan håller upp för sitt namn. Filmen levererar vad jag förväntar mig att en Jönssonligan-film ska leverera, men den gör det också på sitt alldeles egna och nyskapande sätt.

Sickan, ursäkta..Charles-Ingvar drar sig bort från den simpla bilstöldsbranschen efter en brutal och hjärtskärande händelse involverande finansjätten Wallentin. Charles-Ingvar blir närapå besatt av hämnd. Till sin hjälp drar han ihop ett gäng kriminella. Alla med sina egna specialiteter.

Jönssonligen - den perfekta stöten har delar som påminner mig om de äldre filmerna. Men lika mycket står filmen på sina egna ben och visar tydligt att "reboots" inte behöver vara rena kopior. Det är i smådetaljerna du kommer att känna igen dig. På de stora bitarna är Jönssonligan - den perfekta stöten mer intensiv. Det är mörkare och mer spännande.

Fotot i filmen påminner mig om Snabba Cash och Tommy. Nedtonat, underexponerat och gröngråa toner. Våra karaktärer känns igen från forna tider, det är en mysig känsla som sprider sig när det verkar som att Berger, Pettersson, Thorson, och Karim studerat sina företrädare och lämnat dem en modern och intensiv homage i form av Jönssonligan - den perfekta stöten.

Jönssonligan2

Allt som allt är Jönssonligan - den perfekta stöten, som Vanheden skulle säga, lysande. Jag ska erkänna att jag satt med anteckningsblocket och ett rågat mått skepsis redo när filmen började rulla. Tji fick jag.

Jönssonligan - den perfekta stöten har premiär över hela landet 16 januari.

Tjugo långa år har gått sedan den monumentalt knasiga resan till Aspen. Lloyd har suttit på psykriatiskt institut, men när Harry behöver en ny njure släpper Lloyd den humoristiska bollen och visar att han alla år bara spelat. När Harry får reda på att han har en nu vuxen dotter beger sig de två iväg ut på vägarna igen för att hitta henne och förhoppningsvis i samma veva få tag på en njure. Såklart går inte allt enligt planerna...

Dumb And Dumber To

Har du sett komediklassikern Dum & dummare? Då har du på det stora hela redan sett den här filmen också. Synar du i sömmarna, skämten, riktningen och egentligen vilka aspekter du helst vill kommer du snart inse att det egentligen är samma film.

Visst, i Dum & dummare 2 är Harry och Lloyd tjugo år äldre, den blinda pojken Billy likaså. Filmen bygger på ett överspelande från karaktärerna och en humor som beskrivs i sin enkelhet som bajshumor.

Ja, det går att skratta så att det krampar i magen. Då rekommenderar jag dock att du inte har förlagan lätt till hands i minnet. Den enda stora skillnaden dem emellan är att det är Harrys tur att hitta någon på andra sidan landet.

Dumb And Dumber To

Kanske hade jag för höga förväntningar på Dum och dummare 2, för det här fungerar inte. Det känns tillgjort och karaktärerna spelade ut sin roll till fullo i första filmen. Se den om du har väldigt nära till skratt; annars råder jag dig att låta guldkornkomedin Dum och dummare 1 leva i sin pricksäkra singularitet.

Harry och Lloyd är tillbaka på den stora vita duken 12 november.

Följ två melankoliska och kantstötta män på sin säljturné av roliga skämtartiklar. Turnén går genom samtid, nutid, dåtid, drömtid, och en dimension av ren och skär fantasi. På vägen korsar de väg med många människor och deras livsöden. Livet är fullt av sorg och lycka. Det är storslaget och det är fragilt.

EnDuvaSattPåEnGren2

En duva satt på en gren och funderade på tillvaron är inte en snabb och inbitande spännande film. Det är långsamt, och det går i dunkla grå funkistoner. Scenografin osar av minimalism och ett aktivt avskalande för att hålla den överraskande underhållande monotona tonen.

Wes Anderson är personen jag tänker på när jag kollar på En duva satt på en gren och funderade på tillvaron. Det är den där speciella tonen och tajmingen i komiken som bara fungerar. Det behöver egentligen inte vara roligt, men i kombination med karaktärens persona och scenens uppbyggnad blir det istället en fullträff.

Surrealism i guldförpackning, det är vad En duva satt på en gren och funderade på tillvaron är. De människoöden vi får följa är alla kopplade på ett eller annat subtilt och gömt vis. Det är en unik film i sig själv. Trots att den tar upp så klassiska teman som döden och människor i möten.

EnDuvaSattPåEnGren1

Följ med i en blek och stillasittande berättelse om livet och döden. En duva satt på en gren och funderade på tillvaron leker med sekelskiftesteknik och hur film var förr. Men med en modern och genialisk gnista.

En duva satt på en gren och funderade på tillvaron har biopremiär 14 november.

1 Kommentar

Skaparen bakom komedin Ted har återvänt. Den här gången hamnade allas vårt hatälsk-objekt Seth MacFarlane i den vilda västern.

AMillionWays1

Ingenting är enkelt i den karga öknen, speciellt inte i den lilla staden i Arizona år 1882. Det enda som faktiskt går att göra med enkelhet är att dö. Otaliga sätt att bite the dust finns att tillgå. Albert passar verkligen inte in i den verkligheten. Livet tar en sväng ner bland djupare dalar ner hans flickvän lämnar honom för stadens mustaschbeprydda barberare. Han får hjälp att finna sitt eget mod genom den mystiska kvinnan som en dag rider in i den förfallna staden. Historien fortlöper och Albert måste gräva djupt för att hitta sitt mod och rädda sig själv, och sin stad från undergång.

Tyck vad du vill om A Million Ways To Die In The West, det bästa med filmen är ändå hur många stora namn som ställt sig bakom produktionen och framför kameran. Ta Liam Neeson som exempel, vad har han att göra i en film som den här?

Det är för det mesta den förväntade bajshumorn vi alla lärt är något av MacFarlanes signum numer. Fåraherden som inte vågar ta tag ordentligt i sig själv och istället klagar på allt och alla omkring sig. Ja, det är ungefär vad filmen handlar om.

I alla fall tills dess att Anna kommer till stan och drar honom i skjortkragen. Med tanke på MacFarlanes i övrigt dåliga syn på kvinnor är det tämligen ironiskt att det är de kvinnliga karaktärerna som för berättelsen i A Million Ways To Die In The West framåt.

Filmens manus speglar tidigare filmer tydligt och passar lika bra i den här filmen som i ett avsnitt av The Family Guy. Huruvida det är ett plus eller minus, det får du bestämma själv.

AMillionWays2

Den skruvade Wild West-komedin A Million Ways To Die In The West är inte den sortens komedi som går hem hos mig till fullo. Det blir för barnsligt. Visst, det är underhållande att se vilka kreativa sätt MacFarlane dödar personer i sin film på, men såhär i efterhand är de inte särskilt nyskapande. Kanske är isblocket undantaget, men den får vi ju redan se i trailern.

A Million Ways To Die In The West finns på DVD och BD där du handlar DVD och BD. Klicka HÄR för att se ett exklusivt klipp från filmen.

Rumskamrater på livstid

När Mathias lämnar sitt liv i New York bakom sig för att besöka, och sedan sälja, den lägenhet hans far lämnat honom med tar livet, och försäljningsplanerna, en tvärnit. Det är inte lika enkelt att sälja som han hade hoppats. Med lägenheten kommer en oväntad husgäst - och dennes dotter.

A031_A031_C003_10104X_0001.jpg

När hans pappa, som Mathias inte haft kontakt med på många år lämnar honom en lägenhet i Paris ser livet helt plötsligt lite ljusare ut. En enorm lägenhet i ett bra område i Paris, perfekt för att fylla på den tomma plånboken. Vad Mathias inte vet om är att lägenheten är en viagér. Viagér innebär att fastigheten köps för en billig peng, men att den förra ägaren bor kvar i huset tills denna dör. Och fram till dess betalar den nya ägaren en månatlig avgift.

Lägenheten i My Old Lady huseras av en tant som trots sin imponerande ålder fortfarande står piggt på benen. Hon har bott där i alla år och förklarar för Mathias vad det är som gäller.

Berättelsen tar fart när dottern introduceras och My Old Lady får substans och något att jobba vidare med. Tyvärr händer det inte mycket mer. Filmen står och stampar på samma ställe. Synd när premisserna för en kvick och rolig romantisk dramakomedi finns på plats.

Istället blir My Old Lady utdragen och intetsägande. Det subtilt komiska och rappa manuset lyckas inte helt och hållet att locka till ett gediget emotionellt engagemang. Dialogerna är väntade och långt ifrån originellt överraskande.

Mathias förflutna som alkoholist används okänsligt som bränsle till berättelsen och den slutliga upplösningen. My Old Lady kunde blivit så mycket bättre om regissör Israel Horovitz skulle sluta tassa runt gröten och istället grotta ner sig i den dynamik mellan karaktärerna som kan anas där någonstans.

En särskild eloge ska ändå tillges Maggie Smith och hennes roll som Mathilde Girard. Att få se den före detta Hogwarts-professorn omfamna rollen som mysig och finsmakande madame förgyllde bioupplevelsen.

A019_A020_C006_1003WN_0001.jpg

Är det här en film du kommer att vilja se? Ja, det kanske det är. Men var beredd på att My Old Lady känns längre än vad den är. Filmen 107 minuter känns ändlösa. Vilket är synd när de innehåller en charmant berättelse om allt från depression, kärlek, skratt, och goda viner.

Den charmiga berättelsen My Old Lady har premiär 10 oktober.

Välvillig uppförsbacke

Personer i Oren Littles omgivning behöver inte leta länge för att hitta någonting att illa om hos honom. Det är precis så den prisbelönade fastighetsmäklaren vill ha det. Ett sista hus är allt han vill sälja - sedan är det dags för pension i en tyst liten stuga i Vermont. Från ingenstans dyker hans son, som han inte träffat på tio år, upp och lämnar över Orens barnbarn. Hela världen vänds upp och ner när Oren nu måste ta hand om en övergiven nioåring.

ASIG_02869.NEF

Till en början är Säg aldrig aldrig (originaltitel: And So It Goes) en märklig film. Vad som på pappret ska vara en komedi har en väldigt tung slöja av gravallvarlig drama över sig. Skämten är slentrianmässigt utspridda i ett i övrigt helt okej manus.

Dramat som vill sälja sig själv som en komedi utspelas för det mesta antingen i Orens vackra Mercedes cabriolet eller i Little Shangri'la; fyrfamiljshuset Oren bor i. Det är där lounge-sångerskan Leah som Orens barnbarn snabbt fäster sig vid. Ovanför dem bor de två barnfamiljerna som mest väsnas och bjuder in till tämligen onödiga och endast utfyllande biberättelser.

Längre in i berättelsen när Oren värmer upp och släpper sina höga murar och sin Gammal grinig gubbe-anlete värmer Säg aldrig aldrig upp och förvandlar sig själv till en trevlig filmupplevelse. Dialogerna blir mer rappa och humoristiska. Fotot mer öppet och inbjudande.

Säg aldrig aldrig är en film med personen i fokus. Personlig utveckling och en förändring av inställning till livet är ledordet i en komedi med en subtil röd tråd kring sorgearbete. Som det framgår av ovanstående text är inte Säg aldrig aldrig utan problem.

ASIG_02222.NEF

Kvaliteten av skådespel varierar. Något som kan förklaras av att se okända skådespelare ställas bredvid tunga och erfarna namn som Michael Douglas och Diane Keaton. Och problemet kring könsroller filmen lider av orkar jag inte ens gå in på. De är där och kommer inte försvinna fram till premiären.

Säg aldrig aldrig jobbar sig uppåt mot en bättre filmupplevelse med varje akt och slutar på en bra not. En komedi för en medelålderspublik. Premiär 3 oktober.

Fäller charm-krokben framför dig

Kliv in i en värld av skicklig stop motion-hantverk. The Boxtrolls är inget annat än en berättelse som berör var och varje biobesökare. De små trollen trasar sönder undertäckta samhällsnormer och kommer utan tvekan att charma dig.

TheBoxtrolls1

När Ägg var liten blev han en del av den underjordiska världen där de hatade och fruktade utbölingarna Boxtrollen lever. Världen ovanför skyr dem och den ena berättelsen är värre än den andra. Den pittoreska, ostälskande och bergsbelagda byn har utegångsförbud om natten. För alla vet att Boxtrollen mest av allt vill äta upp och slita sönder invånarna. Rädslan för trollen i The Boxtrolls är så stark att beslut tas om deras utrotning.

Det vithattarna, de som styr staden och äter den godaste osten av alla, inte vet är att Boxtrollen är de mest vänliga och fridfulla varelserna de skulle kunna lära känna. The Boxtrolls tar oss med på en resa där två unga från vitt skilda världar lär känna varandra. Olikheterna är påtagliga men utgör inget hinder när vänskapsband, och kanske mer, utvecklas på stadens gator, torg och underjord.

The Boxtrolls är en film som subtilt leker med påträngande normer i vårt samhälle. Ett samhälle där pappan som ensam förälder inte är en bra förebild. Den bilden krossar filmskaparna och visar istället upp den relation mellan ung och äldre man visas känslor och vördnad inför varandra

Aristokrater mot folket, så skulle det gå att koka ner berättelsen i The Boxtrolls. Men filmen är så mycket mer. Genom det iögonfallande konceptet där trashy shabby chic möter Tim Burton i salig brittisk dramakomedi faller historien om pojken som överlämnades till en annan värld på ett sätt som stundom påminner mig om Lejonkungen i mix med Jack Skellington möter Wallace & Gromit.

TheBoxtrolls2

Det är en film att se om igen. Jag kan inte tänka mig det vara möjligt att lämna en visning av The Boxtrolls utan ett leende på läpparna och en förtrollad känsla i kroppen. Ett litet tips: ta in den mjuka tilltalande ljuset i filmen. Och sitt kvar ett par minuter under eftertexterna så kommer du förstå bättre vilket arbete som krävt för att skapa The Boxtrolls.

The Boxtrolls har premiär runtom i landet 12 september. En film för alla. En film för dig.

Tänk dig att du ser på den riktigt bra och underhållande filmen Bilar. Ettan alltså, inte uppföljaren. Och sen fantiserar du vidare och gör bilarna till flygplan. Då har du Disney’s nya Flygplan 2. Precis som sin föregångare känns filmen som mångt och mycket bara en om-modellering av en lyckad franschise. Och jag misstycker inte. För Flygplan 2 är bättre än sin föregångare. Även om Bilar står ohotad som bättre upplevelse.

PLANES: FIRE & RESCUE

Vår hjälte kan inte längre tävla. Det finns inte reservdelar kvar på marknaden. Istället utbildar han sig till brandflygplan. Eller ja, han håller på att utbilda sig i alla fall. För under utbildningen som inte verkar ge frukt bryter en enorm skogsbrand ut i området och alla måste hjälpa till att rädda skogen och alla de som är i den.

Flygplan 2 handlar om att bekänna färg. Att inse hos sig själv, och våga erkänna till resten av världen, när det är dags att sadla om och tänka i nya banor. Det går alltid att starta om och bli bra på någonting annat.

Men måste våga. Det kommer nya vänner ur nya sammanhang och det kommer alltid finnas dem som vill utnyttja dig för saker du har och kan men lagt bakom dig.

Flygplan 2 är snygg och stilsäker. Väl animerade scener med den klassiska texturen blandar sig underbart med bränder i skyhög textur. Spänningen följer med och värmen stiger i bröstet när lågorna slickar trädstammar och spärrar in oskyldiga husbilar.

PLANES: FIRE & RESCUE

Vi får lära känna flera nya vänner och också bekanta oss med gamla favoriter. Vad jag saknar är just mixen mellan Bilar och Flygplan. När de i den här filmen inkluderar så många fyrhjulade vänner, varför inte låta Blixten McQueen gästspela? Jag är säker på att filmvärlden, ung som gammal, skulle älska det. Inte för att Flygplan 2 kommer flyga rakt in i hjärtat på vilket barn som helst redan nu.

Flygplan 2 har premiär över hela landet 29 augusti. En värdig och familjevänlig hyllning till alla brandmän världen över som riskerar sina liv för att rädda våra.

La dolce vita

Steve Coogan och Rob Brydon är tillbaka på en till resa. Den här gången bilar de genom Italien för att upptäcka den världskända mat- och dryckeskulturen. Sex stycken artiklar ska skrivas och på väg mot deadline tacklar de filmhistoria och motgångar i sina privata liv. En visuellt vacker middagsbjudning som borde serveras med varningsetikett för smilbandskramp.

TheTripToItaly2

The Trip To Italy är egentligen händelselös. De dramaturgiska effekterna och vändningarna kommer från det faktum att det inte finns några. Filmen följer Steve och Rob när de bilar genom Italien för att äta gott och bo på fina hotell.

Man skulle kunna tro att det antingen skulle vara en mat-, dryck- eller hotellfilm, men det är det inte. Istället är The Trip To Italy en långfilm där du och jag får följa med på dinner party när det är som allra bäst. Du vet de där kvällarna när ingen längre är hungrig och med kanske ett par glas i magen så att konversationerna och diskussionerna flyter på naturligt i en allt bättre och roliga riktning. Utan att någon mår dåligt eller blir full.

Det är tydligt vilken kemi det är mellan Steve och Rob. På en gång klickar samtalen igång och jag grips tag i deras val av samtal.

Lord Byron är den röda tråden genom The Trip To Italy och också film. Mer exakt filmhistoria och imitationer kring middagsbordet av kända skådespelare. De två herrarna skrattar och skrockar, biosalongen likaså.

Italiensk stämningsmusik varvas med ett närmast satiriskt användande av Alanis Morisette när de slingrar sig fram på smala landsvägar. The Trip To Italy är snygg i den mån regissör Michael Winterbottom sveper med kameran runt Italiens vackra natur och kustlinje. Hotellen och restaurangerna som de besöker är out of this world. Jag inser att jag måste tillbaka till Italien och besöka så många ställen. Jag måste bo på så många ställen.

TheTripToItaly1

Orkar du se förbi den lätta gubbsjuka tonen som The Trip To Italy är insvept i kommer du att ha en lika trevlig föreställning som jag. Och även om varken maten eller vinet diskuteras på djupet kommer du att bli hungrig, så är det bara.

The Trip To Italy har premiär 15 augusti.