Guldkorn

Med fokus på livet och relationen till och tillsammans med sin fru Jane följer vi Stephen Hawkings liv. Från lika lat som briljant student på Cambridge till professor och världskänd kosmolog.

TheTheoryOfEverything1

Det är svårt att få nermina tankar om The Theory of Everything i ord. Ska jag börja vid den stämningsfulla och pricksäkra musiken? Eller ska jag fokusera på det eggande och välskrivna manuset? Kanske borde jag lägga vikt vid det engagerande och vackra fotot? Det viktigaste kanske är att börja med den fenomenala skådespelarinsatsen? Varför inte börja med det livsöde vi faktiskt får följa?

Ja, som du förstår är det inte den enklaste uppgiften. The Theory of Everything är helt enkelt riktigt, riktigt bra. I höstas fick jag chansen att se berättelsen om Stephen Hawking. Nyligen var jag tvungen att tillåta mig själv njuta och tåras i biosalongen en andra gång. Filmer som blir bättre andra gången de blir sedda är värd extra tillsyn. The Theory of Everything blev bättre när jag såg den igen.

De små, vid första anblick, detaljerna i Redmaynes skådespel öppnar dörrarna på vid gavel för mig. Var och varannan scen tvingar mig att dra efter andan. Jag vet att jag tittar på en stor vit duk -  ändå är jag där. The Theory of Everything fångar mig. Och filmen släpper mig inte.

Berättelsen är varsamt berättad och att vikten ligger vid livet utanför skolan och arbetet ger en insyn i ett liv jag inte haft någon som helst kunskap om. Svårigheterna, ångesten, lyckan, rädslan. Berättelsen ger mig allt jag vill ha. Och mer därtill.

Fotografiet i The Theory of Everything gifter sig med musiken och det såväl roliga som dystra manuskriptet. Färgsättningen skiftar och skärpedjup leker fram och tillbaka.

Redmaynes tolkning av Hawking är som tidigare nämnt makalös. Och Jones porträttering av Jane är inte sämre. Att de båda är Oscarsnominerade för sina insatser är det minsta de är värda.

TheTheoryOfEverything2

Jag vill berätta så mycket om detaljerna i The Theory of Everything som gör till ett guldkorn i mina ögon. Sätter mig istället på händerna och ber dig istället själv uppleva magin som är The Theory of Everything.

Femfaldigt Oscarsnominerad och en solklar plats in bland mina personliga Guldkorn - The Theory of Everything har premiär 23 januari.

5 Kommentarer

betyg
BetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetygBetyg

Hon äger en tatueringsstudio. Han är en flamländsk cowboy. Det krävs inte mer än ett ögonkast och kanske ett litet leende för de två att falla för varandra handlöst. Didier spelar banjo i sitt bluegrassband och pratar mer än gärna om sin ateism och övertygelse kring vad som händer kring och efter dödar. Elise lyssnar hellre än pratar. När Didiet pratar på med sin obotliga romantik försvinner resten av världen kring dem. Ett oväntat barn kommer in i bilden och när dottern blir allvarligt sjuk förändras allas liv monumentalt.PRESS6-topshot op bedThe Broken Circle Breakdown får vi följa kärleksparet med sin lycka och livslust. Ateisten i Didier slingrar sig in i ett romantiskt grepp kring Elise och hennes intatuerade kors i nacken. Lyckan är hel och komplett när Maybelle kommer till världen.

Som emotionellt engagerad publik får vi hoppa fram och tillbaka i tiden mellan det unga kärleksparet och deras värme fram till livet som förälder till ett barn med cancer. I början känner jag tidshoppen som otydliga trots deras enorma handlingsskiljaktigheter. De stora skillnaderna i deras liv blir mer och mer påtagliga desto mer av deras berättelse jag får ta del av. Gripande på gott och ont kastas jag fram och tillbaka mellan skratt och gråt. Så fungerar The Broken Circle Breakdown, med svängningar mellan komplett lycka och panikångest är det nämligen omöjligt att inte bli kär i filmen själv.

Fotot i The Broken Circles Breakdown är lite förvirrande. Kylan och de grå tonerna vill få mig att känna sorg, depression och ångest även när lyckan är som allra mest påtaglig. Jag fryser med karaktärerna när de inte har, eller knappt har, några kläder på sig. Men det är också en av anledningarna till att filmen blir så fantastisk. När Didier och Elise lutar sig över sjukhussängen deras lilla dotter ligger i griper färgtonerna fast i mig och vill dra ut lyckan i mig. Och det lyckas väldigt, väldigt bra.

_MG_6175

Stunder i The Broken Circles Breakdown får mig att skratta. Andra stunder tårkar jag tårar för att inte missa vad som händer på bioduken. Musiken, bluegrassmusiken i aukustisk klang drar in mig och håller mig vid liv (soundtrack finns på Spotify för dig att lyssna på här). Mest av allt är jag lamslagen över den slående skönheten i en belgisk film. Jag hade aldrig väntat mig något som den här filmen. Den har vunnit prestigefyllda priser, och det med all rätt.

The Broken Circle Breakdown är ett emotionellt intensivt drama om kärlek som kan övervinna allt, oftast. Missa inte den här filmen, det är en stark film och absolut en av 2013 års bästa skapelser.

261224_351520861634842_745098248_n

Den unga amerikanske stuntmannen Roy drar en riktig rövarhistoria för den lilla flickan Alexandria. Allt i syftet att lura henne att stjäla medicin åt honom. En episk historia tar form. Banditer, slavar, kärlek, skurkar, andar och djur. Allt finns med och beskrivs med en fantastisk detaljrikedom.

Orden och äventyret målas upp fantastiskt. Fotot i filmen är lika magiskt som innehållet. De djupa färgerna, vinklarna som fångar upp varje liten skavank i den vackra världen. Alexandria följer med Roy längre ned i sin depression. Historien ändrar riktning. Det är någonting som inte står rätt till. Varför vill inte Roy leva? Varför lurar han den lilla mexikanska flickan att stjäla medicin åt honom?

På sin knackiga engelska berör hon ändå Roy. Och han i gengäld skapar en verklighet åt Alexandria. En värld fylld av äventyr där utanför sjukhuset. Hur ska sagan sluta? Hinner Roy avsluta sagan för henne innan tabletterna tar tag i hans styrka och låter honom sova, sova länge? Så länge det går?

Filmen slog mig med ambivalenta känslor. Jag är svag för filmer som rör sig mot fantasy-hållet. Men jag kunde släppa hur dåligt Roy betedde sig mot lilla rara Alexandria. Hur han utnyttjade hennes oskuld gentemot det hemska i världen och rakt igenom ljög henne rakt upp i ansiktet. Utpressning.

TheFall1

 

I vilket fall som helst är den värd att se. Om inte för historien i sig, så i alla fall för det vackra fotografiet och scenerna.

incendies_05

Nawals hamlighet, eller Incendies som originaltiteln lyder är franska för ‘brand’. Att den heter brand är så mycket mer än så. När eftertexterna börjar rulla förstår jag så mycket mer.

Det här är en vacker, sorglig och otroligt rörande berättelse om Nawal. Berättelsen börjar när hennes två barn får hennes testamente uppläst för dem av moderns chef och advokat. En resa börjar. En resa bakåt i tiden. Ett äventyr genom det förflutna. Vem var egentligen modern? Vad gjorde hon, hur hamnade hon där hon hamnade och vilka lösa trådar har hon lämnat bakom sig?

Det här är ett mästerverk utan dess like. Jag vet inte hur jag har missat denna. Det är en historia som visar hur film skall produceras, hur mycket arbete det krävs med ett manus för att skapa en historia som lever genom varje sekund av skärmens flackande ljus.

Jag sitter alltid, som ett spån, i eftertextens början likt ett kolli, omöjlig till rörelse efter en film av denna kvalitet. Jag förstår hur många timmar jag slösar bort framför slarvigt producerade filmer utan budskap eller eftertanke. Jag vet, tyvärr, att jag kommer kolla på så ofantligt många fler filmer av förödande kvalitet. Men det är också därför dessa filmer är så viktiga. För det är när man hittar dessa som man inser varför ens kärlek till film är så livsbejakande.

Skådespeleriet är, om inte perfekt, så ändå väldigt nära. Det är skådespelare jag aldrig sett på duken förut. (Troligtvis för att jag inte är insatt i fransk film). Ljussättningen, kamerans rörelser, de mjuka men ändå så råa bilderna rör vid mig. De tar sig in under huden, får mig att följa med likt ett löv i flodens hämningslösa forsar en kall eftermiddag i Oktober.

Historien är inte enkel. Det är ett måste att kolla aktivt. Det du tror kommer hända kommer att hända, men också kommer du vändas upp och ner i samma takt som historien ändrar riktning.

Tänka igenom vad som händer.

Följer du inte upp varje sekund av filmen med fem sekunders värde av tankar tappar du bort dig. Det är emellanåt ett arbete. Ett svårt arbete, slå inte ner dig själv om du tappar bort dig eller inte förstår allting. Det är endast mänskligt. Människor felar, människor gör misstag.

Du kommer förstå.

Resan i tid och rum du kommer uppleva under dessa 130 minuter är några av de mest välinvesterade jag till dags dato kan be dig att avvara. Jag hade inte hört talas om filmen, den kom som från ovan. Det är en känsla av lycka jag känner när jag tänker på att jag nu sett detta underbara tillskott till filmvärldens guldkorn.

Frankrike ger oss Intouchables. En vacker och verklighetsbaserad historia om mötet mellan en funktionshindrad man från Paris och en ung man från förorten med kriminellt förflutet. En oväntad vänskap växer fram under en resa med stor personlig utveckling; från rutiner till empati och kärlek.

När Driss minst sagt halvhjärtat söker jobbet som personlig assistent till den rika och förlamade aristokraten Philippe räknar han inte med att få jobbet. Allt han vill är att fortsätta med sitt lev halvt på gatan, halvt hemma i den stora och trasiga familjen hemma i förorten till Paris. Livet är hårt, barnen i den trånga lägenheten är många och pengarna är en raritet. 

Philippe ger den oempatiska Driss en chans. En möjlighet att lära sig hur det känns att inte förlita sig på andra människor dygnet runt. Med fasta dagsrutiner och ett rum i det stora huset påbörjar Driss, tillsammans med Philippe, en resa. En resa inombords såväl som i världen runtomkring dem.

Livet följer aldrig det spår man först tänker sig och när Driss, med sina spontana och ogenomtänkta handlingar öppnar en ny sida hos sin arbetsgivare han sedan förlusten av sin fru stängt djupt inom sig. Livsglädjen. Samtidigt upptäcker Driss att det finns mer i livet än att stjäla och driva omkring. Hans, låt oss säga finkänsliga, sätt att försöka uppvakta sin kollega Magalie fungerar utan överraskning för åskadaren mindre bra. Likväl finner Driss en vän hos henne såväl som hos kollegan Yvonne.

Vad är det Philippe är så fruktansvärt rädd för? Varför vill han inte ta steget förbi de blåa breven och istället träffa ansiktet bakom de välskrivna raderna? 

Intouchables är en fantastisk film om en oväntad vänskap mellan två vitt skilda människor. Två personer som av en ren slump, kalla det ödet, träffas och skapar någonting tillsammans ingen assistent tidigare lyckats med. Nämligen att just skapa en genuin och vacker relation dem emellan.

Ibland måste du titta in i en annan värld för att se vad du saknar i din egen. Du kan finna en oväntad vänskap.

Collegeprofessorn George Falconer vill inte stiga ur sängen. Han är hjärtekrossad. Det finns ingen mening för honom att leva utan Jim. A Single Man är ett mästerverk i skådespel, kostym såväl som foto.

Med en ofattbar känsla, kirurgiskt avvägda dialoger, utsökta och tidsenliga kostymer låter den tidigare kläddesignern Tom Ford följa med på en debutfilm av mästerlig rang. Colin Firth spelar den brittiskt födda collegeprofessorn, bosatt mitt i Kuba-krisens Los Angeles. Året är 1962, det är november månad.

A Single Man är mer än en film. Det är ett konstverk fyllt av skönhet i dess mest sanna form; rå smärta vilken kryper under din hud; kärlek som varar för evigt och sorg, sorg som tar fysisk form.

Det tag lång tid för George att göra sig redo på morgonen. Allt ska utföras efter ett bestämt schema och satta rutiner. Inget får eller kan gå snett. På utsidan ser George bra ut, inte ett utseende i himmelska mått, men stilig och vårdad. Mogen. På insidan är George död.

Under ett besök hos sin familj omkommer hans livspartner och själsfrände sedan länge tillbaka i en bilolycka. Likaså deras två bekymmerslösa hundar. George får sin världsbild krossad, det finns inget kvar att leva för.

Med ett genialiskt svävande av färgintensitet blir du omedvetet fångad i en värld av sorg och kärlek. A Single Man är filmen du ser med nya ögon vid varje visning. Alltid finns det någonting nytt att upptäcka.

I denna prisbelönade skildring följer vi George i sitt liv efter förlusten av Jim. I hans arbete på den lokala högskolan. Den unga studenten med blicken, hans vän med cigaretten. Allting ligger djupt nedbäddat i en säng av vidunderlig skönhet.

En av världens absolut mest sevärda filmer. Missa den inte.

Sedan urminnes tider har hunden varit människans bästa vän. Hon älskar och och ber aldrig om något tillbaka annat än vår kärlek. Hachiko är en film om lojalitet långt förbi livets gränser.

Hunden Hachiko hittas av universtitetsprofessorn Parker Wilson på tågstationen en mörk kväll på väg hem från jobbet. Under sökandet efter den lilla hundvalpens ägare fäster sig både Parker och i förlängning också hans familj sig an till den lilla krabaten.

Varje dag följer Hachiko med till tågstationen för att säga adjö till sin husse och sen på egen hand gå tillbaka hem till husets säkra boning, för att på eftermiddagen springa tillbaka till stationen för att hälsa husse välkommen hem.

I regn och rusk, sommar och vinter hoppar Hachiko upp i universtitetsprofessorns lyckliga famn när tåget rullar in på stationen vid fem.

Parker råkar ut för en olycka på jobbet och kommer inte med tåget hem. Ändå står han trofast och väntar. Timma ut och timma in. Husse kommer aldrig hem, Hachiko väntar fortfarande varje dag utanför stationshuset.

Inte ens flytten från området hindrar denna oändligt trofasta hund från att hålla sitt löfte att vänta på sin bästa vän. I tio år väntar Hachiko på han som aldrig kommer tillbaka.

 

Det är svårt att med ord beskriva hur ”Hachiko - a dog’s story” på ett primalt sätt kniper om tittarens hjärta. Hur lojaliteten och kärleken mellan två individer kan växa sig så stark. En styrka som för traditioner och trofasthet förbi livet och dess gränser.

Filmen är baserad på en verklig historia och när eftertexterna rullar har inte ett öga förblivit torrt.