Woody får ett brev på posten. Ett brev som alla vill få, och har fått, men lika snabbt kastat bort igen. Brevet berättar att Woody är vinnaren av en miljon dollar. För att få pengarna måste han korsa kontinenten till företagets konton i Nebraska. Hans son David hjälper honom att ta sig dig. Resan blir till ett äventyr som hjälper dem att inte bara hitta något inom sig själv, utan också hos varandra.
Åren kommer och åren går. För Woody har de flesta redan kommit. Och gått. I brevlådan kom brevet, från marknadsbyrån, som sa till honom att han vunnit en miljon dollar. Allt Woody vill är att få sina utlovade pengar för att köpa en ny bil. Och en luftkompressor.
Om livets gyllene postludium är den amerikanska drömmen för Woody att göra det han inte gjort under hela sitt liv, nämligen att äga den där fabriksnya bilen och ändå ha pengar kvar på banken. Nebraska tar oss med på resan som kommer att bli det nostalgiska äventyret genom fyra stater i dagens ekonomiskt lamslagna USA.
Alexander Payne står för regin i det avmätta och nästan dammiga dramat om Woody, hans son David, frun Kate och resten av släkten Grant. Desperationen och längtan hos den gamla mannen förstärks av fotot när det växlas mellan halvbild och landskap. Vi får försöka oss på att förstå hur några få människor i den undre halvan av den amerikanska medelklassen håller hårt om hoppet till bättre tider.
Jobben är få, kontot på banken visa låga värden. Det är ett land i kris efter ekonomiska krascher. Bilfärden med sonen David blir mer än den, till en början beräknat snabba, resa till insikt vi och våra karaktärer tror.
Nebraska utvecklas till en livsberättelse när far och son återvänder till den lilla småstaden Woody växte upp i. Gamla vänner, bekanta, och flammor uppenbarar sig när David får höra om sidor av sin pappa han aldrig hört om tidigare.
Det ypperligt skrivna manuset förverkligad av en ensemble övertygande skådespelarinsatser ställer sig i kontrast till sitt svartvita foto och lyser upp med färger via humor och hjärtgripande dialoger. Inte minst från frun Kate, spelad av June Squibb. Rollen som den cyniska och pigga frun som tröttnat på sin makes gaggia utspel höjer de komiska utspelen i Nebraska till oväntade höjder med sin rappa och träffsäkra käft.
Livet fortsätter och alla behöver någonting att leva för. Nebraska får mig att tänka på Ayn Rands citat "The Question Isn’t Who Is Going to Let Me, It’s Who Is Going to Stop Me" efter hur Woody sprider värme och glädje i mitt hjärta kring hur han, trots de sköra benen och den trötta kroppen gör precis det han vill, gör allt i sin makt för att följa sin egna fria vilja och övertygelse.
Nebraska ger mig hoppet om en ålderdom där hälsan kanske inte är som den är nu, när jag är i mina tidiga 20, men att mitt hjärta fortfarande är lika inställd på att ta för mig och göra det som gör mig lycklig.
Nebraska smeker ömt och längtande den gyllene åldern och har med sex stycken Oscarsnomineringar premiär i Sverige 28 februari.
