Action

Charles-Ingvar Jönsson har en plan. Planerad in i minsta detalj. Wallentin behöver bli lärd en läxa. För att klara av den avancerade kuppen måste han skaffa hjälp. Tillsammans med sprängexperten Harry, Franz Jaeger-specialisten Rocky, och bedragaren Vanheden sätter de efter rättvisa och hämnd på eget vis.

Jönssonligan1

Nytolkningen av den svenska klassikern Jönssonligan håller upp för sitt namn. Filmen levererar vad jag förväntar mig att en Jönssonligan-film ska leverera, men den gör det också på sitt alldeles egna och nyskapande sätt.

Sickan, ursäkta..Charles-Ingvar drar sig bort från den simpla bilstöldsbranschen efter en brutal och hjärtskärande händelse involverande finansjätten Wallentin. Charles-Ingvar blir närapå besatt av hämnd. Till sin hjälp drar han ihop ett gäng kriminella. Alla med sina egna specialiteter.

Jönssonligen - den perfekta stöten har delar som påminner mig om de äldre filmerna. Men lika mycket står filmen på sina egna ben och visar tydligt att "reboots" inte behöver vara rena kopior. Det är i smådetaljerna du kommer att känna igen dig. På de stora bitarna är Jönssonligan - den perfekta stöten mer intensiv. Det är mörkare och mer spännande.

Fotot i filmen påminner mig om Snabba Cash och Tommy. Nedtonat, underexponerat och gröngråa toner. Våra karaktärer känns igen från forna tider, det är en mysig känsla som sprider sig när det verkar som att Berger, Pettersson, Thorson, och Karim studerat sina företrädare och lämnat dem en modern och intensiv homage i form av Jönssonligan - den perfekta stöten.

Jönssonligan2

Allt som allt är Jönssonligan - den perfekta stöten, som Vanheden skulle säga, lysande. Jag ska erkänna att jag satt med anteckningsblocket och ett rågat mått skepsis redo när filmen började rulla. Tji fick jag.

Jönssonligan - den perfekta stöten har premiär över hela landet 16 januari.

Datorspelet du bara behöver kolla på

Deunan och hennes partner, cyborgen Briareos, tar sig fram i livet ett jobb i taget. Världen runtomkring dem är förfallen och trasig efter det stora Tredje världskriget. Mänsklighetens sista hopp ligger i den mytomspunna staden Olympus. Deunan och Briareos gör allt de kan för att nå dit helskinnade.

AppleseedAlpha1

Det datoranimerade actionäventyret Appleseed Alpha från IGN är intressant ur flera aspekter. Från ena sidan är det ett tekniskt avancerat projekt som krävt en enorm insats från alla inblandade. Till exempel har särskild mjukvara utvecklats för att skapa så naturlika rörelser i karaktärernas ansikte som möjligt.

Filmen är närpå fotorealistiskt skapad. Rörelserna är naturliga och väntade. Tyvärr har produktionen inte nått hela vägen fram. Det tränade och vana ögat hos publiken kommer att känna av The Uncanny Valley.

Synd på en berättelse som tar plats i ett dystopiskt post-apokalyptiskt New York. Handlingen känns solid visuellt och dramaturgiskt. Dialoger och den generella kvaliteten på Appleseed Aplhas manus lämnar utrymme till förbättring. Inte så mycket att orden skadar filmen som helhet. Men nästan.

Briareos är filmens comical relief. En roll som emellanåt känns lika malplacerad som valet av musik. Dubstep är soundtrackets ledord. Bra musik, tycker många, men fungerar inte hundra procent till filmen. Musiken lyckas inte, precis som Briareos kvicka repliker, att väva sig samman med berättelsen sömlöst och naturligt.

AppleseedAlpha2

Allt som allt är Appleseed Alpha fortfarande en sevärd film. Särskilt om du, precis som jag, gärna sitter vid datorn och spelar datorspel. Filmen är tydligt skapad för den växande spelvärlden och dess beundrare. Så ge Appleseed Alpha en chans.

Appleseed Alpha släpps på DVD och Blu-Ray 15 oktober!

Missa heller inte det här globalt exklusiva klippet från filmen!

Gastkramande från början till slut

Under ett upplopp separeras Gary Hook från sin enhet och lämnas kvar ensam i ett konfliktdrabbat Belfast där det inte går att skilja fiende från vän. Hook tvingas spendera natten i ovisshet om sin fortsatta överlevnad.

712

Nyutexaminerade och redo att ta sig an rikets fiender skickas Gary Hook och hans förband till Nordirland och Belfast. Konflikten där är ett faktum och de två sidorna går på varandra med mer och mer ödeläggande kraft. Hook har blivit tränad till att vara hård och obeveklig med sitt gevär, ändå är hans förhållande med lillebror lika ömsint och full av kärlek.

'71 är lika mycket ett porträtt av konflikten mellan det katolska och protestantiska samhället som det är en berättelse om den rädsla och det helvete som unga soldater kastas in i med ett vapen i handen.

Det finns ingen rast och ro. Inget utrymme för att känna lugn och trygghet. '71 fångar stressen, ångesten och rädslan genom Gary Hook som jagas genom trånga gränder med pistolkulor vinande förbi huvudet. Ett skakigt springande och handhållet fotografi befäster osäkerheten i att bli övergiven bakom fiendens hatiska linjer.

Om du letar efter en film som inte snålar på innovativa svordomar, gärna från öldrickande tioåringar, ja då är '71 din film. Filmen presenterar ett manus utan att skala bort ett språk belamrat av förolämpande slangord.

Hook springer in i natten, jagad av religiöst övertygad rebellstyrka. Behovet av att, trots risken, lita på fullkomliga främlingar kommer inte lätt för Hook. Unga som gamla kan vara ett hot. Men när det blöder ur buken försvinner många av de mer önskvärda alternativen till hjälp.

'71 är något av en blandning mellan Oscars-vinnaren Argo och den klassiska krigsfilmen Black Hawk Down. Två filmer av klass som regissör Yann Demange snärjt ihop tillsammans med en egen idé och ett unikt genomförande. '71 trollbinder och håller intresset uppe utan problem från första till sista scen. Är det här verkligen fiktion, eller är det baserat på verkliga händelser?

711

När allt är sagt och gjort lämnar '71 kvar ett par lösa trådar. Frågor som aldrig får några konkreta svar. Du och jag får bära med oss en undran — en undran som gör att du inte glömmer bort filmen du precis avnjutit.

Gastkramande intensitet från början till slut. Årets starkaste brittiska film '71 har premiär 10 oktober.

Om Dracula skulle vara med i Game of Thrones

År 1462 i Transylvanien. Den ökända krigslegenden Vlad III har styrt över sitt kungadöme under fred över en längre tid. Vlad och hans fru har kämpat hårt för att behålla freden och skapa trygghet för sina medborgare. Allt omkullkastas när sultanen Mehmed II kräver tusen pojkar till sin egen här. Tusen pojkar och en till, nämligen Vlads son. Ska Vlad ge efter och behålla den utlovade freden, eller kommer han stå upp för sitt folk och besegra turkarna?

DraculaUntold1

Dracula Untold börjar i mångt och mycket som en historielektion. Produktionen kräver av dig och mig som publik att lära dig om Vlad Pålspetsaren. För utan den informationen kan vi inte på riktigt förstå den inre kamp han utkämpar vid sidan om högarna av lik som lämnas kvar bakom honom i sin kamp för folket.

Vlad är en kärleksfull far, omsorgsfull make, och rättvis härskare över sitt land. Dessa tre huvuddrag hos huvudkaraktären drabbas samman när sultanen Mehmed II kräver honom på tusen pojkar. Ett svårt beslut att ta, särskilt när sultanen därutöver kräver honom på hans enda son.

Dracula Untold är en film som tänker någorlunda nytt kring den mytomspunna legenden. Aldrig tidigare har jag sett en berättelse om det blodsugande monstret där han istället för att med en gång porträtteras som berättelsens onda antagonist istället får vara den goda. Den hjälten som folket behöver. Hjälten som tar rollen som anti-hjälte när styrkan tryter och hjälp från en uråldrig vampyrförbannelse blir ett måste.

Filmen är som en blandning av Game of Thrones och valfri Dracula-film. Bitvis skulle vi kunna tolka in inspiration från filmer såsom 300.

Den ojämna ljudbilden skapar dynamik och dramatisk effekt genom svepande stridsscener fyllda av skrik, blod, och svängande svärd. En hel del saker i Dracula Untold håller måttet, men inte allt. Något som särskilt störde mig när jag satt i fåtöljen var inkonsekvensen i karaktärernas accenter. En bagatell månde, men det är de små sakerna som gör en någorlunda bra film mycket bättre.

Dracula Untold är en helt okej film. Visuellt är den inspirerande och slående. Tyvärr håller inte en film enbart på sina effekter. Dracula Untold klarar av mer, mycket på grund av den nya hållningen som anti-hjälte.

DraculaUntold2

Rekommenderar jag Dracula Untold? Ja, det gör jag. Inte för att det är en fullträff utan för att den underhåller. Filmen är visuellt snygg och den nya tappningen där Dracula är en anti-hjälte istället för antagonist gör mig glad.

Dracula Untold har premiär 10 oktober.

Överraskande bra och sevärd

Thomas vaknar inuti en enorm labyrint. Han är inte ensam fångad av de höga betongväggarna. Nej, han har blivit inkastad i ett litet samhälle av pojkar och män, som precis som Thomas inte vet varför de är där, och vem det är som skickat dit dem. Deras enda chans till flykt och överlevnad är att samarbeta i den dödliga labyrinten.

TheMazeRunner1

När jag satte mig ner i biostolen för att se actionthrillern regisserad av Wes Ball var jag lika delar skeptisk som spänd. Skepsisen kom från känslan av att The Maze Runner bara skulle bli en ny The Hunger Games-/Twilight-serie vars enda mål är och var att tjäna så mycket pengar som möjligt.

Och visst, The Maze Runner drar in mycket pengar, och den första sekvensen i filmen osar The Hunger Games, men den tar sig vidare och ställer sig på egna ben.

Vi får sakta men säkert lära känna Thomas när han försöker att anpassa sig till det semi-primala samhället de andra byinvånarna skapat i mitten av den enorma labyrinten. Det står snabbt klart att det är farligt utanför porten - ingen som blivit utelåst om natten har överlevt. En ondska passlurar i skuggorna om natten och fyller den stjärnfyllda himlen med rysande skrik.

The Maze Runner är i första hand en visuell upplevelse med snabba och stressiga scener inuti labyrinten som varvas med lugna scener där medföljande manus presenterar sig som mer solitt och genomarbetat än jag hade förväntat mig av den här sortens film.

Färgtonerna går mycket i grått och avmätt. The Maze Runner lyckas förmedla känslan av instängdhet och hopplöshet på ett smidigt sätt. Det är en spännande och underhållande film som absolut är en upplevelse att ta del av på den stora duken.

MAZE RUNNER

Förändringens tid kommer för byinvånarna. Särskilt när den allra sista skickats upp i hissen - en tjej. Jag rekommenderar att gå och se The Maze Runner, men tag i beaktning att arachnofober kan få det lite lätt jobbigt from time to time.

Premiär för The Maze Runner är 19 september - tonårsblockbustern som tagit världen med storm.

Ett, och endast ett fokuserat mål i sikte

När Lucy luras in i Singapores mörka och kriminella undervärld förändras hennes liv helt och hållet. När hennes kropp tar emot enorma mängder av ett okänt preparat förvandlas hon sig själv till en elitmördare med ingenting annat än hämnd på hjärnan. Allt är möjligt och mer därtill.

Lucy2

Lucy är modern i sitt utförande. Det är en snygg film som levererar inte bara först och främst en stark kvinnlig hjälte utan också ett tungt och modernt utseende som är väldigt lätt och uppskattat att se på.

Luc Besson är alltså tillbaka. Den här gången tillsammans med Scarlett Johansson. Lucy handlar om när Lucy fångas in den kriminella världen och blir transformerad till mulåsna. En mulåsna som inte lyder sin herre. När påsen går sönder förändras allting. De tio procenten av hjärnan som filmen berättar för oss att vi använder (vilket är en myt, läs mer här) blir snabbt tjugo procent, sen trettio. Och så vidare. Ju mer Lucy låser upp av sin kapacitet, desto mer kan hon göra.

Hon blir övermänsklig och kan se allt möjligt. ATt hämta information ur någon annan persons hjärna är enkelt som en plätt och ta över tv-, radio-, och telefonsändningar är barnlek.

Lucy är som en blandning av två: en modern maffiafilm där fotot är massivt, stilla och fyllt med djupa färger och tydliga kontraster. Den andra är rätt och slätt tv-serien CSI. Snygga effekter zoomar in på molekylär nivå och vi flyger fram i rasande takt genom hennes blodsystem och organ.

Berättelsen väljer att inte berätta tydligt vad det är som händer eller varför Lucy gör det hon gör. Hämndlystnaden må vara där, men något djupare nät för filmen att falla tillbaka på finns inte. Lucy blir en underhållningskarusell utan köpvärt motiv. Och delar ur filmen känns mer som en uppvisning av stor budget istället för tillbud kring berättelsen själv.

I koncept och utförande är Lucy riktigt snygg. Effekterna är väl gjorda och även om det inte känns tillräckligt verklighetsförankrat är Lucy en film som lätt väcker tankar till liv. Tankar om vad som kanske är möjligt längre fram i tiden.

Lucy1

Jag gillar Lucy. Filmen får mig att tänka på vad som känns omöjligt i dag men som nog går att föreställa sig tjugo år från nu. Filmen sprider vidare en redan motbevisad myt om hjärnan, men den är också överraskande edukativ kring mänsklighetens historia och utveckling.

Luc Bessons nya actionthriller har premiär 22 augusti.

"Twister" på steroider

Stormjägarna, tillika dokumentärfilmarna, har inte haft turen med sig på över ett år. Men under ett dygn i den lilla tysta staden Silverton förändras deras liv monumentalt. Tillsammans med stadens invånare upplever de flertalet tornados i storlekar varierande mellan stor, större, och rekordstor. Förödelse och livsfara går varandra hack i häl.

INTO THE STORM

Filmen Into The Storm är inte en uppföljare till Twister (1996). Men de är lika på många plan, förutom att den tidiga innehåller Helen Hunt och Bill Paxton och den nya har enorma effekter som kompensation.

Into The Storm är inte en flerbottnad berättelse med prisbelönat manus. Nej, berättelsen är en uppvisning av specialeffekter och förstörelse. Och det lyckas filmen med bra. Kvaliteten är mer än godkänd och upplägget fungerar. Förstörelsen är på en Michael Bay-nivå och det är det som gör att Into The Storm är värd att gå och se.

Visst är det halvt om halvt roligt att följa bonnläpparna i deras jakt på YouTube-framgång när de tar fyrhjulingen rakt in i stormen. Med det är på den nivån filmen ebbar av. Fotot är grått och monotont, om än överraskande ljust och avslöjande.

Dokumentärstilen på fotot lyser igenom berättelsens alla bildrutor när hemmafilmsskimret hela tiden sveper in scenerna, även när Into The Storm inte visas genom brödernas videokameror. Deras sista skoluppgift att spela in klipp för en tidskapsel var nog inte tänkt att sluta på det här sättet.

Även om Into The Storm stundom känns som en tv-serie i fråga om manus, skådespel, manus och val av ensemble lyckas filmen på någon vänster ändå att fånga upp ett emotionellt intresse och jag rycks med.

Action-thrillern Into The Storm har premiär kors och tvärs över landet 13 augusti. Det kanske inte är Twister, men det är likväl av katastroffilm värd sina 89 minuter.

Get to da choppah!

Barney (Stallone) och grabbarna är tillbaka för att igen rädda världen från ondska. Den här gången är det en gammal vän och fiende som är tillbaka från graven. Conrad Stonebanks (Gibson) var med och skapade The Expendables innan han gick över till att bli ökänd vapenhandlare och instigator till krig och fler krig därtill. Barney måste bekämpa gamla problem med nytt blod och tar in en ny yngre grupp hårdnackade personer. Det har aldrig varit mer personligt än så här.

BRAY_20130917_EXP3_12291.dng

The Expendables 3 är vad den är. Det är inte ett mästerverk på något plan. Men ändå är det en underhållande film. Allting börjar med att Barney och grabbarna måste frita en gammal vän till den hårdnackade Stallone. I det snabba och bepansrade tåget sätter filmmakarna och skådespelarna tonen för resten av filmen. Det går snabbt och det är mycket ammunition som går åt.

I jämförelse med sina förlagor är The Expendables 3 större; den har fler dumroliga one-liners och framförallt fler explosioner.

The Expendables 3 kommer med ett enkelt och avskrivet manus utan något vidare djup. Alla dialoger, monologer och analogier för att du och jag i biosalongen ska förstå vad som händer och kommer att hända. något som inte behövs när den hårda machostinna filmen inte tär särskilt hårt på sinnet.

Med ett kallt och underexponerat foto befäster sig The Expendables 3 som den enkla action-/actionkomedi som den är. Som nämnt är inte filmen något mästerverk per se, men det är ändå en berättelse som underhåller.

Otaliga explosioner och manliga skrik fortsätter under hela filmens speltid när den gamla gruppen byts ut mot nya, och så vidare. The Expendables 3 lider är hål i sitt manus och jag förstår inte varför jag ska bli emotionellt nedstämd när Barney avskedar sina gamla kolleger tjugo minuter in i filmen. Jag har ju sett trailern?

En välkommen och fräsch nykomling till gänget är Antonio Banderas. En mer klockren och skrattframkallande comic relief kan jag inte ha kommit på själv.

DSC_3202.jpg

Jag gillar den här sortens film. Det underhåller och gör mig glad. För The Expendables 3 är bara att se och emellanåt skratta åt gamla dängor som så uppenbart är billiga poäng och referenser till legendernas kultförklarade filmer.

Se den med vännerna och räkna med att kunna skratta och prata om explosionerna och striderna långt efter tunnelbanan eller bussen kommit in på närmaste station.

Underhållningen från tunga vapen och stora explosioner i The Expendables 3 har premiär över hela landet den 13 augusti.

Kolla hellre på originalserien

Det är den hänsynslösa Fotklanen som sprider skräck och kriminalitet genom staden. Fyra oväntade och ovanliga hjältar ser på från underjorden och vet att de, med deras speciella färdigheter, måste skipa rättvisa och slå ner den ondskefulla ledaren Shredder. Reportern April O'Neal snubblar över de hårdhudade hjältarna och tillsammans med dem och sin kameramän måste de rädda staden från en smärtsam död.

TEENAGE MUTANT NINJA TURTLES

Ska vi vara ärliga så har det nog bara funnits en bra installation av de muterade sköldpaddorna, och det är den tecknade serien som las ned för arton år sedan (1996). De andra serierna, och filmerna för den delen, går väl att kalla varierande. Med det i bakhuvudet borde den nya, moderna, och aldrig förr så stora filmen Teenage Mutant Ninja Turtles (TMNT) ligga i framkant för att skapa en ny och ung fanbas.

Producerad av explosionsfanatikern Michael Bay är filmen på pappret en chans att skapa det nödvändiga generationsskiftet. Har han och de andra filmskaparna lyckats? Svaret är nej.

En generell känsla av The Uncanny-Valley osar kring TMNT. En film från Bay med estimerad budget om 125 miljoner dollar borde ha lyckats bättre med animeringen av sina huvudkaraktärer.

TMNT visar dock upp dramaturgiska lyckträffar. Att du och som jag biopublik får vänta i tjugo minuter innan en första ordentlig blick av våra gröna hjältar presenteras är ett beprövat och gynnsamt dramaturgiskt grepp som gör första halvan av filmen att bli bättre. Förhistorien om mutanternas tillkomst imponerade mig, speciellt på vilket sätt författarna bäddade in det i historien.

Berättelsen känns i övrigt tunn och fungerar bättre som språngbräda till en uppföljare än som självständig film. TMNT har sin beskärda del av action. Ändå är det en ganska tråkig, och framförallt långsam film.

De karaktäristiska klippen med kameror sällan positionerade mer än en halvmeter från marken, tittande uppåt mot de svaga skådespelarinsatserna, är med. Så också förstörelse av privat och allmän egendom dolt av "häftigt" motblänk.

TMNT är inte den film vi alla nog väntade oss. Det är för lätt, för barnsligt, och barnvänligt. Visst att hjältarna ska larva sig och vara jobbiga, men krocken mellan att skapa en film för de i tidiga tonåren som äldst och samtidigt visuellt sträva efter något som vuxna hellre avnjuter för TMNT rörig och till en besvikelse.

Ett visst mått av underhållningsvärde, absolut. Tyvärr är det en lång väg till att nå sina superhjältekonkurrenters filmer. Filmen får mig i alla fall att vilja återvända till den tecknade serien med en stor läsk och en påse chips.

TEENAGE MUTANT NINJA TURTLES

Filmens bästa film är utan tvekan snöscenen. Den har allt: action, fart, humor, motstånd, förstörelse och stora natureffekter. En ljusglimt i en annars mörk och underjordisk film med svikande datorarbete.

Orkar du inte vänta på premiären av Teenage Mutant Ninja Turtles den 8 augusti kan du kolla på The Amazing Spider-Man, för det är så gott som samma story.

2 Kommentarer

Osäkrad samhällskritik

Den sjätte rensningen börjar om några timmar. Alla som inte vill kännas vid den nya agressionsbefriande natten gör sig redo och stänger in sig i sina hem. När ett olyckligt par väljs ut och får sin bil saboterad av ett skräckinjagande motorcykelgäng växer paniken hos dem. I kampen för sin överlevnad träffar de på modern och hennes dotter som blivit utvalda av Big Daddy. Utsläpade ur sin lägenhet räddas de av pappan med inget annat än hämnd på hjärnan. Tillsammans tar de sig genom mörka gränder och skjutglada extremister på jakt efter ett sanktionerat mord eller två.

ThePurgeAnarchy1

Uppföljaren till den tämligen mediokra filmen The Purge måste ha gått bra på den andra sidan pölen. Och såhär efter att ha sett The Purge: Anarchy är jag glad att det blev så. För den nya upplagan är både snyggare och bättre!

Den här gången får vi följa medel- och underklassen. Höginkomsttagarna hänger på kappan som de onda i kråksången. Det som förut bara snuddades vid tar plats i The Purge: Anarchy, och det är samhällskritiken. Berättelsen vågar på ett mycket tydligare sätt dra paralleller till vårt samhälle i dag och hur de mindre lyckligt lottade pressas ner och behandlas som ohyra. Ohyra som bara kostar pengar.

Den stressiga handhållna kameran i The Purge: Anarchy lyfter fram paniken hos de få replikberättigade karaktärerna. Filmen är insvept i en intensiv känsla av ångest och rädsla. Något som subtilt lyfts fram genom det snabba fotot.

The Purge: Anarchy är av högre kvalitet än sin föregångare. Vi är tillbaka bland brutala och blodiga mord, men med uppföljaren följer vi striden ute på gatorna istället för ett fint överklasshem. Hela produktionen sjuder av kvalitet (jämfört mot ettan).

Berättelsen kantas av jump scares på precis rätt ställen. Regissör James DeMonaco balanserar mellan action, thriller, och skräck på ett bra vis. Det sparsamma manuset ger plats för panikartade löpturer i mörka tunnelbanetunnlar och mentalt instabila individer med alldeles för många välfyllda vapen.

ThePurgeAnarchy2Uppbyggd likt en arena shooter delas The Purge: Anarchy upp i flera olika kapitel som håller ihop snyggt.

The Purge: Anarchy handlar lika mycket om människans hemska natur och den ilska vi kan bära inom oss som den gör om människans ljusa sidor där solidaritet och empati regerar.

En kuslig film om samhällskritik och slag i magen mot det växande våldet på världens gator och torg. The Purge: Anarchy har premiär 30 augusti.